Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Den preussiska riittstafningen.
Detta låter ju ganska förnuftigt och radikalt, och den
ortografiska delen af arbetet borde här ha varit slut. Men så väl är
det icke, ty D. E. tillägger genast med en suck af hopplöshet:
"detta är omöjligt, ty vi använda* olika tecken tör ett ljud",
eller ock "betecknas ljudet icke med den bokstaf, som tillkommer
"detta ljud. Härtill kommer, att vokalernas kvantitet betecknas
"med olika, icke konsekvent genomförda medel och att i utländska
"ord äfven främmande ljudbeteckning eger rum." Märk väl: dessa
fakta konstateras och — bibehållas helt enkelt ! Intet försök göres
att bringa enhet i beteckningen, och så har ministeriet lyckats
fastställa en s. k. rättskrifning, som i inkonsekvenser söker sin
like, och där reglerna spela samma rol som eljes tillkommer
undantagen enär de ord, som skrifvas efter grundregeln, äro snart sagdt
i mindretal.
Jag skall i största korthet belysa detta med några exempel,
tagna dels ur reglerna, dels ur ordförteckningen.
Redan i den törsta regeln angående bland annat teckningen
af ä eller c, åberopas etymologier! i vissa fall: <gärtbe af .føanb,
Srmel af Sirat; i andra fall åter skrifver man e, ehuru ett
beslägtadt ord med a icke ligger fjärran, t. ex. beljenbe, som ju också
kommer af §anb: ebel, (S[tern etc. Hvarför? Ja, det säges icke;
uttalet kan icke öfver allt vara orsaken, då t. ex. £>änbe och
fcefyenbe ha samma ä-ljud, så ock Gltcra, hvaremot skrifningen
ebel är ljudenlig. I en sak är dock D. R, konsekvent; den stafvar
lika ljudande ord — olika: Øeföäf)t=®elüe(;r, Säl’cf)e=£et’cf)e etc.
Denna ordskilnadsprincip återfinnes sedan vid hvarenda regel, där
den kan komma i fråga. Samma vacklande som mellan e och ä
finnes ock mellan eu och äu samt ei och ai, t. ex. <gaitt men ©etreibe
(fastän af gitragidü). Ordskilnadsprincipen verkar i fiait)=.2eib,
è>aite=<3eite, bleuett (mkt. bliuwen, slå) men Mäuen (af Wau, färga
blått) etc.
Etymologisk och därför ofta stridande mot grundregeln, hvilken
endast tycks gälla oomtvistade konsonanter, såsom 1, m, n, r etc.,
finnes ock den regeln, att viel val mellan tenuis och media skall
beteckningen i slutljud rätta sig efter den i midljudet i samma ord
vid flexionen etc., sål.: 5{[etb ty Äteibeü, ehuru Äteib uttalas
Kleit (och icke med någon slags "len" tenuis, såsom man får se
uppgifvet i en nyligen utkommen "tysk språklära". Detta
mellanting mellan tenuis och media torde väl blott finnas, bland bildade
personer åtminstone, hos saclisarne, som äfven ha det i uddljud);
på samma sätt £ob, ty Sobeä uttalas med media. Härjämte
utslungas ett endast tör de invigde begripligt maktspråk: Skrif 2lbt
* Alla kursiveringar äro gjorda af undertecknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
