Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professor E. Tegnér mot Rättstafhingssällskapet. 489
Emedan denna typs riktiga användning bevisligen (se Lundell,
Om rättstafningsfrågan s. 106) är mycket svår att inhämta,
föreslog sällskapet först en lindrig revision af nu gällande regler,
ett förslag, hvilket P. T. underkastat en detaljerad och i de flesta
punkter berättigad kritik i N. O. s. 81—88. På grund af
allmänhetens inkomna anmärkningar ändrades sedermera i
rättstaf-ningslärans 2:dra upplaga detta förslag i radikal riktning,
hvarigenom större delen af P. T:s anmärkningar numera ej längre
drabba sällskapet. Jag skall därför inskränka mig till att med
några ord bemöta de inkast af allmännare art, som granskaren
riktat mot en utsträckt användning af å-tecknet.
P. T. är ense med sällskapet om att det vore "bekvämast
och mäst i konsekvens med vår skrifts anordning i det hela att
ha blott ett tecken" för alla våra å-ljud (N. O. s. 79), men sen
är ock sämjan slut. Sällskapet önskar, att ett stort steg skall
tagas till förmån för å, P. T. anser att tiden ännu icke är inne
för en stor reform, men att, när det rätta ögonblicket kommer,
företrädet bör lämnas åt o. P. T:s skäl härför äro i kort
sammandrag följande.
Svenskans "normaltecken för å-ljudet" är ingalunda a utan
o (N. O. s. 80); en reform "på det beståendes botten i fullt
rationell riktning" kan knappt ske på annat sätt än genom att
teckna alla å-ljud med o och införa ett nytt tecken (grek. «
eller isl. o) för ö-ljudet, hvarigenom man också komme i
öfverensstämmelse med den allmänt europeiska beteckningen af å ljudet
(N. 0. s. 80); det är "otroligt hänsynslöst" att Jåta den hos oss
vanligaste och hos öfriga europeiska folkslag allmänna typen för
å-ljudet vika för en icke ens hälften så vanlig, som därtill skiljer
vår skrift från alla andra europeiska folks (N. O. s. 137); ändrar
man kom till kärn, måste man också ändra lagom till lagåm,
någongång till någångång, ty "annars är det illa bevändt med
den prisade konsekvensen" (N. O. s. 137; jfr A. A. s. 58); ett
sådant genomförande af å i de obetonade stafvelserna är nu ej
tänkbart och skulle alldeles förändra utseendet af vår skrift
(N. O. s. 80).
Då P. T. tillerkänner o karaktären af normaltecken för
å-ljudet, stöder han sig på de båda typernas frekvens. 1.
Flodström har dock redan 1884 i Pedagogisk Tidskrift s. 230 ff. med
rätta framhållit, att å, trots sin sparsammare förekomst, likväl
måste anses som normaltecken för å-ljudet, emedan det endast
utmärker å-ljud och ingenting annat, medan ö-tecknet tjänar två
herrar, å- och ö-ljuden. Det är således icke, såsom P. T. säger
s. 80, "uteslutande på grund af själva bokstavsnamnets uttal,
som vi äro böjda att anse röck vara en mindre ljudtrogen be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
