Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om skolans inflytande (Julius af Sillén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolcins inflytande.
Man är nu för tiden högst pedagogisk. Ingenting kan vara
mera glädjande, blott man vill själf praktisera sina teorier.
Men af denna goda vilja se vi icke många spår. Det
pedagogiska nitet är tyvärr nästan uteslutande ett nit för skolan,
ett nit, som visar sig i tillvärkningen af nya program, nya
examina, nya bänkar, nvtt ritpapper o. s. v., hvilket allt utan
tvifvel är i och för sig godt och viktigt, men i jämförelse
med det värkligt viktiga ganska obetydligt. Det är
uppenbart, att man öfverskattar skolans inflytande. Jag ville i
det följande söka visa, att detta inflytande icke är så stort,
som inan gärna vill antaga, och hvarför det icke kan vara
så stort.
Utvecklingen, den intellektuela och den moraliska,
drifves framåt af intresset. Intresse är förnimmelsen af värde,
är ett lustelement, det må nu vara positivt eller negativt:
undgången olust. Väl kunna vi säga, att intet psykiskt
element alldeles saknar intresse: det har nämligen alltid det
intressanta i sig, att det hör till jaget. Men denna den
svagaste graden af intresse räcker endast till det kitt, som
gör de omedvetna associationerna möjliga. T. ex. jag går
förbi en främmande på gatan, seende på honom utan
uppmärksamhet. Detta synintryck förorsakar ingen förändring
i de medvetna föreställningarnas ström, men väl är det sant,
att det fastnar och sedan kan komma igen i dröm,
hallucination eller fantasi och på denna väg, medelbart — sedan det
vunnit tillräcklig intressestyrka —- kan komma att få
inflytande äfven på mitt medvetna lif. Men omedelbart skall det
icke invärka på detta lif, därtill fordras en högre grad af
intresse, värklig lust eller olust. Af dessa två är det
positiva, lusten, för den intellektuela och sedliga utvecklingen
fruktbarare. Smärtan sporrar visserligen till handling och
till tanke på, hur man skall bli smärtan kvitt, men genom
sin deprimerande invärkan på hela systemet mattar den också,
och drifver i alla händelser endast till undanrödjande af
smärtan, men ej längre. Glädjen däremot värkar som ett
tonicum: buren af glädjen flyger fantasien högre och längre
och tar laiul i besittning, som tanken och viljan sedermera
odla. Ja, det förefaller troligt, att, äfven när vi söka och
finna utvägar att undgå smärtan, det är glädjen som hjälper
Pedagogisk Tidskrift.
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
