Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ett par ord om latinskrifning i skolan (C.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Ett par ord om .latinskrifning i skolan.
ning liar, som man riktigt anmärkt, det företräde framför den
skriftliga, att lärjungen får lia det större eller mindre förråd
af ord och former, som fordras för textens återgifvande, på
en gång närvarande för minne och förstånd och icke får eller
har tid att leta det samma ur lexika, grammatik o. s. v.
Det är utan tvifvel riktigt, att skrifningen hvarken börjar
förr, än lärjungen är fullt säker i elementen af språket, —
i annat fall blir hon helt visst ett själlöst mosaikarbete —,
icke häller i skolan upphör att ha extemporalierna vid sidan.
Madvig, som icke ansågs vara eller var partisk för denna s. k.
praktiska sida af latinstudiet, använde på universitetets
område både som öfning och som prof gärna den skenbart enkla
formen af en öfversättning från bladet af grekiska författare
till latin, liksom han äfven inom skolan, enligt egen uppgift,
plägade tillråda att göra latinstudiet lefvande genom enkla
talöfningar. Den gamla (Carolinska) tiden gaf, som bekant
är, gärna sina läroböcker och läseböcker i allmänhet formen
af colloquia, och denna enkla apparat, hvarpå Rydelii
upplagor af Th. Ihres "innuce Roma" ocli hans egen,
"Gramma-tista philosophans" hvar i sitt slag äro intressanta exempel,
har utan tvifvel varit tjänlig för sitt ändamål, men den har,
såvidt vi veta, aldrig användts annorlunda än vid sidan af
skriftliga öfningar och som förberedelse till dessa. "Endast
den skriftliga öfversättningen synes oss kunna bli en
öfning på fullt allvar, som i någon mån höjer sig till en
stilistisk komposition. Det är med språkstudiet icke annorlunda
än med räknekonsten. Teorien måste af läraren framställas
och lärjungen till en början lära sig att följa med lärarens
användning däraf på uppgifna exempel, men ingen lär sig
att räkna, som icke lämnas på egen hand, utan vid hvarje
fel rättas af läraren och motas vid hvarje omväg eller afväg.
Det är genom att ensam med sina hjälpredor använda sitt
förstånd och den teori, lian inhämtat, genom att göra fel och
rätta dem, gå vilse och finna vägen, som han åtminstone
på skolans högre områden lär sig att räkna. På samma
sätt lär man sig att skrifva främmande språk — ensam med
sitt vett och sitt minne ocli sin fantasi, icke genom att blott
öfva sig under en lärare eller lära exempel till uppgifna
regler, hvilket är samma värksamliet som att steg för steg
följa en föreliggande uträkning af ett problem. En skolflicka
på 11—12 år läser t. ex. i en öfningslexa exempel på nästan
liela den franska konjunktivläran och. sådan öfning är
otvifvelaktigt för hennes ståndpunkt den enda lämpliga. Men
icke tror man väl, att den på en högre ståndpunkt lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
