Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
Litteraturanmälan.
händelser bland samtidens mest bekanta exegeter äfven andra åsikter
göra sig gällande — eller att ordet Gud i Rom. 9: 5 skulle
prä-diceras om Kristus, ehuru uttrycket minst lika ofta fattas såsom en
doxologi till Fadern. — Gentemot inträngande villfarelser har
kyrkan tvingats att närmare fixera sin tro på Jesus. »Att Jesu Kristi
perstfn — — innesluter en gudomlig och en mänsklig natur
innebär. att Jesu Kristi själf medvetande yttrar sig i mänskliga känslor,
tankar och handlingar, men att innehållet i dessa känslor, tankar
och handlingar är gudomligt och evigt». » Gud är så helt i
människan Jesus, att vi endast i honom kunna känna Gud». Alla
försök att genom filosofiska hjälpmedel stödja läran om Kristi gudom
måste misslyckas. Historien lär oss, att det blott for till en
mekanisk uppfattning och framställning af trosföremålet. För den
troende däremot öppnar sig hemligheten. »En evighetsbetydelse för
vårt lif har därför tron på Jesu gudom, endast om vi på honom
allena grunda vår förtröstan om syndernas förlåtelse, evigt lif och
salighet, om vi bedja våra böner i hans namn ocb om vi såsom
lefvande lemmar i hans församling vandra efter hans vilja.»
I behandlingen af Kristi verk förnimmes den nyare teologiens
inverkan måhända tydligare än eljest. Ändamålet med hans verk
var ej att bilägga en föregifven strid mellan Guds barmhärtighet
och rättfärdighet, utan ändamålet är gudsrikets framgång. »Allt
hvad Kristus gjort och gör syftar ytterst på hans ställning som
gudsrikets konung», som vår Herre. Denna sin ställning vinner
och bevarar han såsom profet och öfverstepräst; i allt sitt handlande
är han konungen genom sin profetiska och öfversteprästerliga
verksamhet, ty sådan var den uppgift, som han på grund af sitt-
enastående förhållande till den himmelske Fadern troget uppfyllde. I fråga
om det Öfversteprästerliga ämbetet har den traditionella indelningen
i lidande och görande lydnad öfvergifvas. Det är blott en lydnad,
hvilken är tillfyllest gör ande, emedan Kristus med fri vilja åtagit
sig Guds fordran och ställföreträdande, emedan han såsom den nya
mänsklighetens urbild sätter denna i barnaförhållande till Gud. Här
gäller, hvad någon har sagt: »försoningen är formen för förlossningen».
Under rubriken Jesu Kristi nådestiftelser behandlas först
nådemedlen, sedan kyrkan. Intressant är framställningen af Guds
ords form: »det personliga ordet», »bibelordet» och »det predikade
ordet». Förff:s hänvisning på tiden och sättet för nattvardens
instiftande förtjänar äfven att särskildt uppmärksammas.
I läran om helgelsen är det två frågor, som kräfva ett
besvarande, nämligen: »huru kan den enskilda, människan vara viss
om sin delaktighet i frälsningens nåd och huru uppkommer och
utvecklar sig hos henne en kristlig karakter?» Den första besvaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
