Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
Läroverkskommitté-betänkandet af den 30 april 1898.
»Då enligt kommitterades mening en väl vitsordad föregående
tjänstgöring är en synnerligen beaktansvärd befordringsgrund och
alltså vid jämförelse mellan flere sökande betygen öfver
densamma måste varda af ganska stor betydelse, hafva
kommitterade velat låta sig angeläget vara att åt tjänstgöringsbetygen
gifva så stor objektivitet som möjligt. Sådana betyg utfärdas
enligt nu gällande läroverksstadga af rektor, som ju också på
grund af ofta nog mångårig erfarenhet bättre än någon annnan
bör känna de lärares nit och skicklighet, som arbeta under hans
ledning. Hos honom bör man också kunna förutsätta det
pedagogiska omdöme, som erfordras för att uppskatta de nämnda
lärareegenskaperna till deras rätta värde. Ett tjänstgöringsbetyg
af rektor måste därför otvifvelaktigt gifva en bättre ledning åt
den tillsättande myndigheten än de nu så tungt vägande
betygen öfver undervisningsprofven, beroende som dessa äro af
oberäkneliga tillfälligheter och i alla hänseenden ingenting bevisande
om ytterst viktiga sidor af lärarepersonligheten.
Mot tjänstgöringsbetygen kan emellertid med fog anmärkas,
att de, såsom uttryck af en enda persons omdöme, låt vara att
denne både är sakkunnig och i besittning af grundlig kännedom
om den lärare lian skall bedöma, likväl kunna blifva ensidiga
och färglagda af en rent personlig uppfattning. Detta ökar
vanskligheten af att, såsom vid tillsättningen af en plats är
nödvändigt, med hvarandra jämföra tjänstgöringsbetyg, utfärdade
af olika rektorer, något som ju i alla fall är svårt, då, äfven
med den största objektivitet, den ene kan gå efter en annan
betygsskala än den andre.
Dessa svårigheter viel användandet af tjänstgöringsbetygen
såsom befordringsgrund kunna icke förnekas. De höra till
sådana brister, som vidlåda allt mänskligt, och deras förefintlighet
bevisar endast, huru vanskligt det skulle vara, om dessa betyg
uppställdes såsom den enda befordringsgrunden. Har man åter
flere befordringsgrunder, finnes också större utsikt, att de på
olika håll förefintliga sannolikhetsfelen kunna taga ut hvarandra.
Kommitterade hafva emellertid trott, att det möjligen skulle
bidraga att förläna de tjänstgöringsbetyg, som böra åtfölja
ansökan till tjänst, större objektivitet, om det stadgades, att sådana
betyg skulle utfärdas af eforus efter inhämtande af rektors
skriftliga utlåtande. Visserligen är det sant, att detta
fördubblande af instansen endast i ett mycket ringa antal fall torde
medföra olikhet mellan rektors utlåtande och efori slutliga betyg.
Men redan för detta obetydliga fåtals skull vore stadgandet en
vinst och skulle vid sådana tillfällen verka som ett medel mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
