- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiofemte årgången. 1899 /
242

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

Om trestafviga ords användning i vers.

Beteckningssystemet för relativa läget (tonläget)
är grundadt på ögonskenlighets-principen : enär, som
sagdt, tecknet för hufvudstyrka är anbragt under
vokalen, när läget (tonläget) är lågt relativt till ordets
öfriga stafvelse^ hvaremot när läget är högt relativt
till ordets öfriga stafvelse^ tecknet (för hufvudstyrka
eller bistyrka) är anbragt öfver vokalen.

Stafvelses läge (tonläge) har visserligen intet
direkt inflytande på stafvelses taktvärde, dess tjenlighet
till stark taktdel eller till svag taktdel; men att helt
och hållet underlåta allt antydande af läge-(tonläge-)
skillnaderna vore dock ej rätt. Tonlägeskillnaderna
bidraga nämligen så högst märkbart till ordets hela
ljudbild (prosodi). — Hvem hör ej den grundolika, ej
blott på styrkans fördelning, utan äfven på läge-

H

nas fördelning beroende prosodien uti t. ex. alperna,

B

alpkedja.

H

Dessutom tjenar den hufvudstarka stafvelsens låga
ton vid hvad jag kallar de f.d. bistarka trestafviga att
bevisa, att i forntiden bistyrka funnits i ordet på en
efterföljande stafvelse. Det lilla, numera knappt
hörbara högre tonläget på andra stafvelsen i dylika ord
fullständigar sedermera beviset, i det att det angifver,
att det var denna andra stafvelse, som en gång hade
bistyrka, fastän numera, som sagdt, denna bistyrka
ej mera är hörbar, hvarför jag, som vi sett,
betecknar den med f.d. (= för detta).

Den enda, föga af se värda olägenhet, jag kan finna
vid detta betecknande af läget genom tecken dels
öfver dels under raden är, att vid sådan beteckning,
t. ex.

H f. d. b B

alperna, präktiga, friheten, solljuset,

H H H

det möjligen blir nödvändigt att vid tryckningen
emellan den rad, där sådant förekommer, och raden öfver
och under anbringa litet större s. k. mellanslag.

Vore det fråga om, att använda detta
teckensystem i lexikograf!, där man af utrymmesskäl ej vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1899/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free