Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(j Om språkundervisningen inom de humanistiska läroverken.
erbjuder språket utvägar att afhjelpa behofvet. Att ett ord
kan få flera betydelser, äfven då det icke är fråga om
öfverflyttning af dess betydelse från en skematisk bild till något
mera konkret eller abstrakt, är väl bekant. En sådan
öfverflyttning kan ock förekomma, då ett ord, som
betecknar något sinnligt, användes till att beteckna något osinnligt,
och dervid kan det hända, att ordet kommer att användas
uteslutande för beteckning af detta osinnliga. Det kan ock
inträffa, att ett nytt ord genom förändring af ett äldre
bildas för erhållande af en särskild beteckning för det
osinnliga.
Af hvad nu blifvit anfördt framgår först och främst
språkets universalitet på grund deraf, att den betydelse, som
gör det till språk, icke är inskränkt till något visst område
utan sträcker sig till allt, som innehålles i det menskliga
medvetandet. Men det visar sig ock, att i språket, äfven
då man fäster sig vid betydelsen, finnes en förbindelse
mellan högre och lägre former, och att språket derigenom
har en organisk natur och sålunda är lefvande. Såsom
sådant erbjuder det en mångfald af möjligheter till
öfvergång från det mera konkreta till det mera abstrakta och
tvärtom, dock utan att blifva i sträng mening abstrakt och
utan att gå till en konkretion, genom hvilken det skulle
förlora sin mest egendomliga karakter, nämligen den att
hafva betydelse.
Den påtagliga öfverensstämmelse, som visar sig ega
rum mellan den allmänna menskliga bildningen å den ena
sidan och å andra sidan språket, sådant som detta
framträder i sin vanliga form, utan strängare afsiktlig
bearbetning för något särskildt ändamål, ådagalägger, att språket
är af största betydelse för vinnande af allmän bildning.
En annan icke mindre viktig öfverensstämmelse med
den allmänna bildningen ligger deri, att språket i likhet med
denna medgifver en högre och strängare utbildning i
särskilda riktningar. En sådan utbildning eger rum, då språket
kommer till användning såsom litteraturspråk i högre mening.
Åt framställningen gifves då formen af stil. De
hufvudriktningar, i hvilka denna utbildning går, kunna betecknas
genom skilnaden mellan den poetiska stilen och den logiska.
Mellan dessa båda ligga tydligen flera olika stilarter. Denna
högre utbildning får språket förnämligast såsom skriftspråk.
De många olika språken skilja sig på många olika sätt
från hvarandra och utveckla sig såsom allt lefvande hvart
•och ett efter sin egendomliga natur. På en sådan olikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
