Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Tvärine inlägg i frågan om kristendomsundervisningen.
skolans religionslärare se sitt arbete till en stor del skadadt
just genom konfirmationsläsningen. Detta beror därpå, att,
så fort lärjungen omhändertages af församlingsläraren, är
han befriad från en timmes religionsundervisning i skolan,
hvilket icke kan verka annat än störande för det jämna
skolarbetet i ämnet. Men man har en synnerlig rädsla för
att religionen såsom läroämne skall blifva något för barnet
tröttande. Af detta skäl kunde jag t. ex. i Schweiz få på
samma timme höra kristendom och matematik. Det förra
ämnet fick åt sig blott en half timme beskärd.
Att man således från skolans sida ej med gladt öga
kan se på dessa oupphörliga afbrott, bör ingen förtänka
dem. Ju flera de äro i samma klass, som befinna sig i
konfirmationsåldern, desto mera ser skolläraren sin skara
förminskad, och desto otacksammare måste han känna sitt
arbete.
Jag tänkte på våra i jämförelse därmed lyckliga
förhållanden. Och när jag meddelade, hurusom jag på en
gång fått undervisa i skola och konfirmandberedelse, prisades
jag lycklig, och jag hörde, huru vid en skola en religionslärare,
som tillika var präst, ville försöka få det ledt åt samma
håll. Emellertid är det icke lätt att ständigt se ett
påtagligt missförhållande för sina ögon och med tystnad förbigå
detsamma. Så har heller icke skett. Frågan är under
offentlig diskussion. Nyttan af och sättet för
konfirmationsundervisningen äro föremål för en närgående granskning
från religionsundervisningens målsmän inom skolan. Dessa
uppträda med en pondus, som man nödvändigt har att
räkna med. »Vi utgöra ett religionslärareförbund, vi hafva
<ett särskildt organ i vår tidskrift för den evangeliska
religionsundervisningen, och vi nå genom denna med vårt ord
långt.» Så låter det. Och man drager icke i betänkande
att låta hemmen och lärarne få sina iakttagelser framburna
för allmänheten öfver de verkningar, som man kunnat finna
af den beredelse barnen fått till sin första nattvardsgång.
Detta rike, som så är söndradt inom sig själft, huru kan
det blifva bestående? frågar jag mig allvarsamt.
Religionslärare mot religionslärare i bristande samförstånd. I detta
spårar jag en mycket stor fara. Kanske har jag här funnit
den allra svagaste punkten. Mig synes, som hade man här
ej rätt tillämpat det ordet: »I kärleken tjänen den ene den
andra». Och huru skall barnet befinna sig af en sådan
behandling, där de, som hafva dess ledning sig anförtrodd,
gå hvar sin väg med detsamma och inbördes slitas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
