- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjätte årgången. 1900 /
212

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

Genmäle.

märkningen till sid. 2, 1 lyder så här: »Trudel, Trudeli,
Trudelten, Trudelchen, dim. af Gertrud. » Det förefaller onekligen
ganska egendomligt, att Herr B., som är en sådan fiende
till allt, »som stöter på vulgärspråk, slang och dialekt» här
synbarligen vill hos lärjungen inprägla dialektformen Trudeli.
Och ännu egendomligare förefaller det, att utgifvaren på
detta sätt uppradat en del olika former utan att med ett
ord omnämna, huruvida de kunna användas om hvarandra
eller icke. Detta sätt att skrifva anmärkningar är t. o. m.
så egendomligt, att mången skulle kunna tro, att utgifvaren
själf icke har reda på, att af de anförda diminutivformerna
egentligen endast Trudchen och det betydligt sällsyntare
Tru-delchen tillhöra det nordtyska språkområdet. Endast
undantagsvis förekommer den sydtyska formen Trudel någon gång
i norra Tj^skland. Hvad beträffar Trudeli, så är det en rent
sydtysk dialektform. För öfrigt förvånar man sig öfver att
utgifvaren alis icke tagit någon notis om formen Trudelein, som
dock förekommer icke mindre än tre gånger i den första
berättelsen (4,10; 6,9; 7,21). Frågan om -chen och -lein är i
själfva verket ganska svår och invecklad. Jag tillåter mig
att här i förbigående lämna en kortfattad utredning af
densamma: -chen har i den moderna tyskan till stor del
undanträngt -lein. Dock undvikas af eufoniska skäl bildningar på
-chen, så ofta stammen slutar på ch och (vanligen äfven) g.
Så t. ex. säger man icke * Bächchen utan Bächlein (eller
med inskjutet -el- Bächelchen), sällan Äugchen utan vanligen
Äuglein. Dock tillhöra sådana ord som Bächlein och Äuglein
i främsta rummet skriftspråket och förekomma
hufvudsakligen hos författare af sydtysk härkomst. Likaledes af
eufoniska grunder undvikas bildningar på->Zm, då stammen
slutar på l. Sålunda säger man icke *Spiellein utan endast
Spielchen (men väl Vöglein o. s. v. med utstötande af -el- i
st. f. *Vögellein). Äfven i vissa andra fall utesluta -chen och
-lein hvarandra. Så t. ex. heter det Händchen (icke *Händlein),
■Öchslein (icke *Öchschen), Brünnlein (ej gärna Brünnchen). I
några enstaka fall användes regelbundet en af dessa båda
diminutivformer i stället för motsvarande stamord. Ex.
Kaninchen; Veilchen; Heimchen; vanligen äfven Radieschen;
Scherflein; Zipperlein o. s. v. I de flesta fall förekomma
emellertid båda formerna vid sidan af hvarandra, men med
tämligen utpräglad skillnad i användningen. Formerna på -chen
tillhöra den alldagliga, familjära stilen, de på -lein den högre,
särskildt den poetiska, därför ofta i sagor, där det poetiska
uttryckssättet ju helt naturligt hör hemma. Jämför Måd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1900/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free