Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Empirisk och rationell psykologi.
237
icke »taga hänsyn till den nyare psykologiska forskningens
resultat» och, å den andra sidan, alla de psykologiska
riktningar, hvilka förmenas hafva sin vetenskapliga styrka i sin
åtminstone till af sikten »rent empiriska» hållning och sitt
»uppgifvande af alla rationella systematiseringar» samt
afvisande af alla »metafysiska spekulationer».
Skarp distinktion i flere afseenden är nödvändig för
att bringa reda i den oreda, som på denna punkt uppstått
och — naturligt nog — inverkat äfven på den
propedev-tiskt-filosofiska undervisningen vid de allmänna läroverken
(se t. ex. »Kort lärobok i psykologi på empirisk grundval»
af E. Carlson och R. Steffen, Förordet o. ss. 2—4, 7—10;
jämför E. Liljeqvists recension däraf och polemiken därom
i Pedagog, tidskr. 1895, ss. 509 ff. 611 ff., 1896, ss. 57 ff.,
169, 248; F. v. Schéele, Lärobok i psykologi, 1899, ss. 1—4).
Motsättningen mellan »empirisk» och »rationell»
psykologi kan först och främst fattas ur rent formell eller
metodologisk synpunkt och är då lika med motsättningen
mellan »deskriptiv» eller »historisk» och »demonstrativ». Ur
denna metodologiska synpunkt torde man finna, att
skillnaden mellan hvad jag vill kalla den specifikt »svenska»
psykologien — såsom faktiskt utbildad af svenske
vetenskapsmän (Boström, Ribbing, Sahlin) — och hvad jag vill
kalla den »utländska» — såsom faktiskt importerad och
eklektiskt bearbetad af svenske universitetslärare (K. R. Geijer,
F. v. Schéele) — är gifven genom den förras högre grad af
vetenskaplighet.
Den senare riktningen vill, stödjande sig på
iakttagelser af själslifvets fakta, beskrifva och klassificera dessa,
utforska deras lagbundna sammanhang samt lemna deras
förklaring så långt, som därigenom kan befinnas möjligt, (jmfr
t. ex. v . Schéele, Lärobok i psykologi, ss. 1—2 och Th. Elsenhans,
Psychologi und Logik (Sammlung Göschen, 1898), ss. 8—9.)
Hvad nu den »svenska» psykologiens uppgift och
metod angår, så äro dessa först och främst bestämda genom den
klara insikten däri, att ingen vetenskaplig forskning »sträcker
sig utöfver erfarenheten» i vidsträckt mening ([Ribbing], Rbg,
Grundlinier till Philos, hist., 2 uppl., s. 6): »genom ett bevis
gifves eller vinnes aldrig något, som ej redan förut finnes
i vårt medvetande, utan blott en redogörelse för hvad vi
redan känna» (Boströms Förel. i Religionsfilosofi, utg. af
Ribbing, s. 38); »äfven om menniskan i förklaringen af den
gifna verkligheten kan fortgå till en fullkomlig uppfattning
af några momenter i den gifna verkligheten och sålunda fatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
