Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Empirisk och rationell psykologi. 246
lunda än i den psykologisk-vetenskapliga abstraktionen
»opartisk» eller »intresselös», hvilket egentligen från intet hål!
bestrides. Men väl måste faktiskt gifna funktioner,
oberoende af den sekundära, psykologiskt-vetenskapliga
abstraktionen (ehuruväl genom denna uppfattade med full klarhet
såsom sådana), men just genom den primära, omedelbart
psykiska reflexionens art vara öfvervägande antingen teoretiska,
praktiska eller estetiska — allt efter beskaffenheten hos det
aktuellt åsyftade ändamålet, »interesse’t», — in concreto
fattadt af känslan och spontant eftersträfvad^ men
medvetet och afsiktligt aktualiseradt i och genom föreställning
och begrepp, begär och vilja (öfvervägande antingen
»sinnliga» eller »förnuftiga»). Det är nämligen alldeles omöjligt
att uppvisa någon aktuellt mänsklig totalfunktion, som icke
skulle hafva ett ändamål och ett intresse — såsom moment
antingen i förströelse eller i allvarlig ansträngning och i
sista fallet antingen i en kunskapsprocess eller ett
handlande, bägge orden tagna i vidsträckt mening. — Känslans
här ofvan påpekade egenskap att vara en art af förnimmelse
är i själfva verket så »naturlig», att t. o. m. de, som vid
vissa tillfällen förneka detta, ofrivilligt erkänna det vid
andra, nämligen så snart de tala om »känslor af» behag
eller obehag — uttryck, som förlora »ali bestämd betydelse»,
såvida de ej innebära detsamma som outredda förnimmelser
af de nämnda tillstånden (jmfr v. Schéele, Lärobok i
psy-kol., s. 55; Det mänskl. själsl., s. 112—13, 322—24). Att
distingvera mellan att »känna» smärta och »förnimma» (på
ett visst satt) smärta faller nog aldrig någon svensktalande
människa in, — såvida hon icke till förmån för en
omfattad psykologisk teori afsiktligt förkonstlar sin
språkkänsla. Och därvid blir hon tvungen att konstruera »en
från förnimmelserna skild verklighet», »något blott
subjektivt», som väl kan vara föremål för förnimmelse, men själft
»icke är förnimmelse». Detta sker förmedels en
»spekulation», som förvisso strider mot den strängt
erfarenhets-mässiga psykologien. Ty till dennas säkraste resultat hör
det, att människan aldrig kan förnimma annat än
förnimmelser, så visst som hon ej kan tränga utom sitt eget
medvetande och hvarje bestämdhet hos detta är förnimmelse —
huru den för öfrigt må kunna närmare bestämmas, såsom
»klar» förnimmelse eller såsom »dunkel», »en sådan, som
väl är medveten såsom moment i subjektets totala psykiska
tillstånd, men som ej ännu kan särskiljas från dettas öfriga
momenter och därför heller icke objektiveras gent emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
