- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjätte årgången. 1900 /
277

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 277’.

Nu är denna kopulering icke en föreställning, ty vore
den det. skulle ju hvarje omdöme bestå af tre
föreställningar (subj., pred., kopula), hvilket vore orimligt. Men det
psykol. subjektet måste enligt definitionen på omdöme vara
en föreställning. När jag nu på frågan svarar »Ja» och
sålunda bestämmer denna förknippning såsom existerande,
såsom berättigad*), så finns för »Ja» intet psykol. subj. ?Ja»
blir således intet omdöme, och då sats anses vara ett i ord.
uttryckt omdöme, ej häller en sats.

Det förefaller således som om det vore ett förbiseende
hos Paul, när han, som till hvarje psykol. pred. fordrar ett
psykol. subj., utan närmare utredning betecknar »Ja» som en
sats bestående af ett psykol. pred. med hela frågan till
psykol. subj.**)’

Det synes, som om vid närmare granskning uttryck af
denna typ fölle alldeles utanför Pauls system.

§ 2. Grammatiskt subjekt och predikat.

Om den föregående framställningen fyllt det syfte, som
afsetts med densamma, har den uppvisat, att tänkandets
fortgång: psykol. subj.1 4- pred. = psykol. subj.2; psykol.
subj.2 + pred. = psykol. subj.3; etc., icke återspeglas i
språket genom en motsvarande sammanställning af
motsvarande språkliga uttryck. Språket smiter icke efter tanken
som en klassisk dräkt, utan döljer, om också icke tanken
själf, likväl ofta dess växt och former.

Men om den psykol. fortgången från subj. till pred..
icke motsvaras af den grammatiskt gifna, hvaraf bestämmes
då denna senare?***)

Språket är framför allt ett meddelelsemedel. Det är som
sådant det fått sin • utbildning. Vare sig det användes för
-att meddela hvardagslifvets små händelser eller
världshistoriska tilldragelser, är det alltid något, som sker inom de^
samtalandes kunskapssfer, någon förändring, som inträffar i
den för dem gifna verkligheten eller i deras uppfattning af
densamma, som meddelandet afser att kungöra.

*) » Ja» tillägger förknippningen predikatet existens, liksom »nej*
predikatet icke existens — n. b. enligt det psykol. systemet.

**) Paul, Princip.3 115.

***) Det svar, som nedan gifves på denna fråga står i viktiga

drag i öfverensstämmelse med det resultat, till hvilket SVEDELIUS;

kommit i sin märkliga gradualafh. L’anlyse du langage 1897, 16 ff..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1900/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free