Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 286’.
Innan detta sker, torde emellertid en förteckning böra,
meddelas öfver i det följande använda förkortningar på
arbeten ur hvilka citat hemtats:
Fröding, G., Stänk och flikar 1896.......... = Frg St.
Heidenstam, V. von, Dikter 1895 ............ = VvH D.
Levertin, O., Legender och Visor 1891.... = Lev. L.
Rydberg, V., Dikter2 1896 ...................:.... = VE D.
Strindberg, A., Svenska folket etc. 1882.. = Strbrg Sv. F_
» I hafsbandet 1890 ............ = » Hafsb..
Ödman, N. P., Från vår- och sommardagar,
II, 1888.............................................. = Ö.
§ 4. Opersonliga satser. Status concretionis.
Det har i det föregående framhållits, att grundskemat
för en normal sats kännetecknas däraf, att subjektet är
språkligt uttryckt och att till detta fogas ett finit verb som
predikat.
Redan förut ha åtskilliga fall anförts som visat
detta-grundskema utsatt för inflytandet af den språkliga lex
par-simoniæ, som WEGENER gifvit den bekanta formuleringen :
»Ju tydligare och klarare situationen är gifven för
uppfattningen, desto färre ord behöfver man». Ett nytt fall med
säreget kynne af detta inflytande förefinnes hos de
opersonliga uttrycken.
Vid dylika uttryck t. ex. »Det regnar», »Det blåser»,,
»Det knackar», finnes icke själfva subjektsföreställningen
expressivt angifven i språket. Hvilka de psykologiska
orsakerna till uppträdandet af lex parsimoniæ i detta fall kunna
ha varit och hvilka psykologiska följder detta
uppträdande-kan ha haft med sig, ingår icke i planen för denna
språkliga uppsats att söka utreda *). Det må vara nog att här
framhålla, att det karaktäristiska för dessa uttryck är, att
krafvet på satsskemats utfyllande med så stor kraft gjort
sig gällande, att i det utelämnade expressiva subjektets stad
och ställe ett ersättningsord med obestämd betydelse
uppträder. Eller med andra ord, om man matematiskt
betecknar en viss gifven normal sats 1-1-2, blir beteckningen för
en opersonlig a + 2.
Man kan nästan säga, att detta a psykologiskt sedt är
ett x, så många olika meningar har det rådt, i fråga om
*) Se härom Paul, Princip.8, 116 ff. Utom där angifven
litteratur påpekas Cederschiöld, om subjektlösa satser, Nord. Tidskr. 1895..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
