- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjätte årgången. 1900 /
296

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 296’.

Den kan dock förekomma äfven vid motsvarande former
af transitiva verb t. ex. »Den mannen är mycket berest» ~
»Jag är betänkt på att slå mig ned i Stockholm».

Vid perf. part. af reflexiva verb är status attributionis
vanlig*). Ex. »Nu är hon klädd» (= resultatet af att hon
klädt sig). »Med korsade armar han lutad står (af stå och
luta sig) mot en tyrsosliknande käpp» (VvH D, 5). »Gubben
stod hukad öfver ett tråg». »Jag är alltid försedd med
tändstickor» (Naturligtvis resultatet af att jag alltid plägar förse
mig med dylika).

»Hans blick är sorgsen, och hans öga är tåradt» är
intressant, då »tåradt» kan uppfattas antingen som en form
af »tåra sig» i analogi med föregående ex. eller också som
ett »passivt» particip till »deponentiet» »tåras»**).

Såsom synes har intet genomfördt försök gjorts att
utreda de olika understatus, som kunna urskiljas inom
denna konnexionskategori. Endast de, som varit af
särskildt intresse ha framhäfts.

§ 11. Status functionis.

Status functionis förekommer, då predikatet ’bestämmer,
subjektet såsom utöfvande en verksamhet i förhållande till
något, som faller utom dess egen innehållssfer.
Såsomhörande till subjektets innehåll åter betraktas endast det,
som före predikatets tilläggande medvetet uppfattats såsom
ingående bland subjektets bestämningar.

»När han hörde denna beskyllning, ryckte han till». »Han
stod och blinkade.» »Han valde länge bland sakerna på
bordet» (intransitivt och imperfektivt). »Han valde en ask
tennsoldater» (transitivt och perfektivt). »Korpralen skrek och
skrattade». »(Hon) fick dem (skorna) aldrig snörda» (VvH D
23). I den senast anförda satsen angifves tydligen, att
subjektet icke trädde i perfektivt functionsförhållande till
predikatet. Hos samme författare förekommer äfven
konstruktionen i affirmativ sats (D, 9): »Den friska saft, den
vilda lukt, | som göms i en korg med jättefrukt | på
napoli-tanarens mula, | den njuta i våra smultron vi, | den fick våra

*) Typen utan reflexivt pron. förekommer äfven ofta i icke
predikativ ställning t. ex. »Se, hur kopparormen glänser, slingrad
om profetens staf» (VR D2 II, 12).

**) Intressant ur formell synpunkt är vexlingen mellan infinitiv
och perf. part. vid denna status i satser af typen »Hästen är
svar-att sälja» eller »svàrsåld^. »Båten är tung att ro» el. »tungrodd».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:40:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1900/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free