Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förhållandet mellan subjekt och predikat i nusvenskan. 304’.
en trakt bevuxen med bokskog. De gå vidare och »Nu
kommer ekskogen».
Från status locativus måste särskiljas förhållandet i
satser, i hvilka vid status attributionis ett lokalt attribut
tillägges subjektet t. ex. »Floden är tre kilometer bred».
»Öknen sträcker sig sedan fem mil inåt landet».
Presens participet står ofta i attributiv ställning i ett
likartadt förhållande till sitt hufvudord, hvilket för
analogiens skull må anmärkas. Uti Lev. L. har sålunda t. ex.
intet fall af status locativus hos subjektet antecknats, men
däremot flera ex. på nyss anmärkta förhållande t. ex.
»Ändlös (är) den mörknande vägen hem» (L. 30). »Tyngre
skuggorna alltjämt dala | rundt i din stugas tigande rum»
(L. 31) »Långt från det lefvande lifvets färd | längtar jag
hem till din slocknande härd».
§ 20. Status temporalis.
Status temporalis är det förhållande, hvari subjektet
står, då predikatet bestämmer detsamma såsom den tid,
inom hvilken predikatsföreställningen faller.
Ex. »Hvarje dag bringar oss underrättelse om nya
nederlag». »Julen samlar åter de spridda
familjemedlemmarna i föräldrahemmet». »Våren sprider åter nytt lif i
naturen». »På Uppsala slätter | står stugan den ljusa, | och
dagar och nätter | i lönnarna susa» (VvH Karolinerna II, 153).
Samma förf. gör äfven ett djärft bruk af denna
konnexionskategori i sin dikt »Kommer aldrig solen?» (Sv. D. 23. 12.
99). Sedan han först skildrat hurusom, när asarna med
Odén i spetsen möttes till midvinterblot, »rundt om i
snö-gande skymningen brann det | på offerstenarna, mörka àf sot»,
heter det nämligen »men än bland hans folk en hviskning
går I från tunga sinnen och mörka vrår, | när vinterskymningen
snögar». Formulerad efter en annan konnexionskategori
skulle sista satsen med samma mening lyda: »När det
snögar i vinterskymningen».
Det må vidare för jämförelsens skull framhållas, att en
analog kategori ofta förekommer vid det attributiva
förhållande, hvari ett presens part. står till ett hufvudord, t.
ex. »Men samlades truppen i stoj ande nätter» (VvH D, 36),
»Min själ var en mäktig stad af sten, | där folket en botande
festens natt | drog fram under skrän af hesa skratt» (Frg
St, 148).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
