Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Den romerske triiimvirn Marcus Antonius.
dana platser kan det vara lämpligt att sedan dagens
maskinbuller tystnat, en stund förgäta det brusande nutidslifvet
för att begrunda de lärdomar, vårt släktes historia gifver.
»Förståndets upplysning är historiens enda mål,» säger en
framstående historieskrifvare. Och förvisso gifver oss
berättelsen om Antonius och hans egyptiska älskarinna
viktiga lärdomar. Den lämnar först och främst den gamla
lärdomen, att kvinnans makt, hvars storhet i det godas
tjänst väl knappast i våra dagar bestrides, kan vara
fruktansvärdt stor äfven i motsatt riktning. Vidare lär den, att
den till kropp och själ öfverlägsne, den ståtlige, starke och
snillrike Antonius dukade under i kampen mot sin
motståndare, därför att han först besegrats af fienden i egen
barm, men att den till kropp och själ underlägsne
Octavianus blef världens herre, därför att han var herre öfver sig
själf. Den visar, att medelmåttan där som så ofta annars
gick längst, därför att den var understödd af stor viljekraft
och energi. Ty viljan är själslifvets centrum. Den
lärdomen kan vara nyttig för vår tid, som innehåller icke så
litet intelligenssnobberi, då stora mästare med många
lärjungar hafva betraktat de intellektuelt begåfvade, som en
särskild öfverklass, som »öfvermänniskor», hvilkas
privilegium det vore att härska öfver de andra. De hafva tusen
och åter tusen gånger blifvit vederlagda af verkligheten,
men aldrig på ett för deras doktriner så förkrossande sätt
som genom — medelmåttan Octavianus.
Ingvar Olsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
