Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
îsagra önskvärda förändringar i vår gällande skolstadga. 430-
besöken — de må te sig aldrig så vackra och tilltalande’
för den ytlige betraktaren — förvandlades till frivilliga.
Låtom oss emellertid först tillse det nuvarande systemets
brister och faror.
På den, som skrifver detta, har det gjort ett
synnerligen nedslående intryck att så ofta höra äldre personer (icke
minst tillhörande lärarekåren) försäkra, att de obligatoriska
kyrkobesöken under skoltiden hos dem väckt fullkomlig
afsmak för och leda vid gudstjänstfirandet i? kyrkan. Många
vilja t. o. m. oförbehållsamt låta påskina^ att de
erfarenheter, de i detta afseende under skoltiden gjort, blifvit
rot-fästa för hela lifvet. Därmed må nu förhålla sig huru som
helst, men visst är, att religionens sak ej är betjänad
därmed, att människor tro sig med full rätt kunna gifva en
genom mänsklig ordning tillkommen lag skulden till att det
religiösa intresset hos dem, åtminstone i ett viktigt afseende,
förk väfts.
Den unge känner mer eller mindre medvetet, att
skolan ej har något att göra med hans söndagsfirande. Det
är en familjens gemensamma angelägenhet och bör äfven så
vara. Det är godt för barnen att få fira gudstjänst med
sina föräldrar vare sig i kyrkan eller hemmet, men det är
ock godt för föräldrarna att få göra det med sina barn. Ja,
dessa äro ej sällan, utan att ana det, en viktig orsak tilk
att föräldrarna själfva besöka kyrkan. Man känner
föräldraansvaret för barnens religiösa uppfostran, och så följas alla
åt till kyrkan. Och nog är det väl naturligare och mer
ägnadt att främja andakten att sitta vid fars och mors sida
än att sitta inkilad mellan de två* skolkamrater, hvilkas
granne man blifvit på grund af en ren tillfällighet (de resp;,
namnens begynnelsebokstäfver o. s. v.), men som kanske i
alla andra afseenden äro de mest olämpliga grannar att ha,,
då man skall ägna tanke och uppmärksamhet åt de
gudstjänstliga akterna. Eller tror man kanske, att dessa
olägenheter vid de obligatoriska kyrkobesöken skola uppvägas däraf
att de unge pressas till att oftare besöka kyrkan än de
antagligen med få undantag skulle göra, om hemmen
finge-bestämma öfver denna angelägenhet?
Ja, mycket finnes, som vid skolornas kyrkoparad
distraherar de unges tankar. T. ex. çlen omständigheten att
vakthållningen emellanåt bestrides af lärare, som — det veta
lärjungarna mycket väl — eljest aldrig sätta sin fot inom
kyrkans murar. De äro där på kommando, lika mycket de
som lärjungarna. Deras yttre uppträdande förråder ej hel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
