Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skollokalernas förskönande.
Af Carl Lindman.
Skolan är till för lärjungarna.
Men — ej för skoltiden, titan för lifvet.
Senare hälften af 1800-talet har så småningom gifvit
oss vackra och väl afpassade läroverkshus. De gamla
skolbyggnaderna från vår storhetstid liknade med sina
låga rum och kolossala murar snarare
fästningskasemat-terna än rännarbanan, snarare klostercellen än refektoriet
— de ställde strax i början den unga människan arbetets
allvar för ögonen, och inom deras murar funnos inga
sinnenas bestickningsmedel för ett gladt och villigt
fortgående på flitens väg — utom färlan.
Upplysningstidens upptäckt, att vi framför allt äro
»människor», har i vårt land redan länge praktiserats på
alla områden, och särskildt inom skolväsendet kan ingen
klaga öfver bristande humanitet; våra läroverk — både
de allmänna, de enskilda och folkskolorna — förfoga öfver
metoder, materiel och lokaler, som ej ens
upplysningstiden kunde drömma om. Man vet nu, att en
skolbyggnad bör hafva både en fasad och en hufvudportal och
att till densamma bör höra ej blott en fri lekplats, utan
också rymliga vestibuler och samlingsrum. I många städer
är skolhuset derL mest imponerande byg-gnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
