Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFGÅNGSEXAMEN V.-T. 1901.
229
lippum, regem Macedonum, bellum initum est. Sed rogatio
de eo bello primis comitiis ab omnibus ferme centuriis
anti-quata est. Id cum fessi diuturnitate et gravitate belli sua
sponte homines taedio periculorum laborumque fecerant, tum
Qu. Baebius tribunus plebis, viam antiquam criminandi
patres ingressus, incusaverat bella ex bellis seri, ne pace
umquam frui plebs posset. Aegre eam rem passi patres,
laceratusque probris in senatu tribunus plebis; et consulem
pro se quisque hortari, ut de integro comitia rogationi
fe-rendae ediceret castigaretque segnitiam populi atque edoceret,
quanto damno dedecorique dilatio ea belli futura esset.
Con-sul igitur in campo Martio, priusquam centurias in
suffra-gium mitteret, »Ignorare», inquit, »mihi videmini, Quirites,
non id nunc agi, utrum bellum an pacem habeatis —
ne-que enim liberum id vobis Philippus permittet, qui terra
marique ingens bellum molitur — sed utrum in Macedoniam
legiones transportetis an hostes in Italiam accipiatis. Hoc
quantum intersit, si numquam alias, proximo certe bello
cognovistis. Quis enim dubitat, quin si Saguntinis fidem
nostram implorantibus impigre tulissemus opem, totum in
Hispaniam aversuri bellum fuerimus, quod cunctando cum
summa clade nostra in Italiam accepimus. Macedonia igitur
potius quam Italia bellum habeat; hostium urbes agrique
ferro atque igni vastentur; experti iam sumus, foris nobis
quam domi feliciora potentioraque arma esse». Ab hac
oratione in suffragium missi omnes bellum iusserunt.
Tyskt öfVersättning-sprof.
A.
Då den unga drottningen af Holland en gång för några
år sedan hade åkt ut, åtföljd endast af en af sina
hofdamer, blef hon varse två små, i trasor klädda barn, som
sutto och gräto på en bänk i parken. Denna syn väckte
hennes unga hjärtas medlidande. Hon ropade åt kusken
att hålla, steg ur vagnen och började att fråga barnen om
orsakerna till deras sorgliga belägenhet. Det äldsta af
barnen, som var en flicka, svarade småningom följande. Deras
mor hade nyligen dött och deras far ville numera icke göra
någonting för att skaffa dem mat, utan hade skickat ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
