Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
271’
klädseln» (ex. en era väte blanche); sid. 151: regeln 0111
temp.-satsens förvandlande till participialkonstruktion synes väl
sammanträngd, åtminstone borde ha påpekats, att den
syntaktiskt sedt mycket viktiga skillnaden mellan attributiv och
absolut satsförkortning tar sig uttryck i den olika
kommateringen. Såsom mindre lycklig måste vi betrakta
stiliseringen »kan äfven användas», när det är fråga om mera
sällsynta fall, t. ex. om lors de vid tidsbestämningar (sid.
144); lärj., som alltid ha fallenhet för det ovanliga, komma
att använda uttrycken, både när de passa och icke passa;
bättre är då stiliseringen »förekommer äfven», »någon gång»
etc., ty däraf förstå de, att detta ej har så särdeles mycket
med deras temaskrifning att göra. En afsevärd förtjänst
hos boken är utan tvifvel, att den i stor utsträckning lämnat
å sido de fall, då de båda språken öfverensstämma. Men
då detta ej gjorts — och öfver hufvud taget ej kan göras
— fullt konsekvent, ha här och där uppstått fall, där
lärjungen troligen tager fel eller åtminstone tvekar. Så är
väl t. ex. sannolikt, att han af regeln om s. k.
totalitets-artikel å sid. 5 får den uppfattningen, att konkreta subst,
i sing, (»hästen är ett vackert djur») ej skola ha artikel.
Detta hade kunnat undvikas genom att lämna, en-mindre
detaljerad regel af innehåll, att subst, i allmän bemärkelse
(»alla, i allmänhet») ha artikel, hvilket varit så mycket
klokare, som den påstådda olikheten mellan de båda språken
i fråga om abstrakta subst, är tvifvelaktig (»syndens lön är
döden, lifvet är en dröm, nöden är uppfinningarnas moder,»
etc.). På de flesta af dessa erinringar kunna förf:rne svara
med en hänvisning till företalet, där de antydt, att boken
icke är afsedd för själfstudium. Det är sant, att detta är
ägnadt att förminska kraften af det påpekade; men fråga
blir å andra sidan, om detta är rätta sättet att skrifva en
grammatik. Här som alltid torde en medelväg vara bäst,
och vi tro för vår del, att det för grammatikförfattare vore
särdeles hälsosamt, om de vid affattandet af sina regler
ständigt hade den möjligheten för ögonen, att boken kan
komma att användas till själfstudium.
Vi öfvergå därefter till att framställa några mera
spridda iakttagelser öfver bokens innehåll. — Sid. 5:
Exemplet »Je n’en ai pas encore en le temps» hör ej till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
