Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURHISTORISKA LÄROBÖCKER.
331
är så beroende af läroboken och de öfriga hjälpmedel, som
han kan sätta i lärjungarnes händer, att deras anordning
blir för undervisningen af allra största vikt.
Sekularhändelseii innesluter det, som hela folket under
tidehvarfvet i fråga upplefde gemensamt, säger prof. Larsson.
Han säger icke: allt, som det upplefde gemensamt, och det
vore ju ett alltför vågadt påstående, att t. ex. svenska
folket under reformationstidehvarfvet icke skulle hafva
upplefvat något annat gemensamt än reformationen eller under
frihetstiden något annat än den vetenskapliga upplysningen.
Men ban torde hafva förbisett, att företrädesvis just den
politiska historien innefattar sådant, som hela folket
upplefvat, och att det framför allt är detta, som i alla tider
gifvit den politiska historien en förrang framför alla andra1.
Krig eller fred, den politiska och kommunala frihetens
utvidgning eller tillbakagång, statsmaktens förändrade
ställning till religionen m. m. d., det är händelser, som röra
hela folket från den högste till den lägste. Därför måste
den politiska historien alltid blifva varpen i väfven, och den
måste särskildt i nederskolan blifva det äfven af ett annat
skäl. Det gäller där att utbilda ungdomens historiska sinne
eller att gifva den en åskådlig bild af tidsafstånd och af en
städse fortgående förändring af samhällena liksom af alla
mänskliga ting2. Kulturen ändras i regeln mycket långsamt.
Språk, seder, uppfostran, näringslif, såsom jordbruk,
bergsbruk och handel, ändras visserligen kontinuerligt, men ofta
nästan omärkligt. Härtill kommer, att någon
sammanhängande historia öfver de allra flesta af kulturens fält icke
ännu blifvit skrifven, att tillräckliga dokument ofta, ja
vanligen saknas, och att de i alla händelser icke ännu blifvit
af kompetenta forskare kritiskt behandlade. Man är därför
här i mycket högre grad än i fråga om den politiska historien,
som är af gammalt väl bearbetad, utsatt för faran att
meddela doktriner i stället för vetenskapligt begrundade fakta.
1 Siegnobos, La méthode historique appliquée aux sciences
sociales. Paris 1901, sid. 161 o. f. Jämt Rydfors, Kulturhistoriens
ställning viel historieundervisningen i våra skolor. Se denna
tidskrift 1899, sid. 7.
2 Bentheim, Geschichtsunterricht und Geschichtswissenschaft.
Wiesbaden 1899, sid. 7 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
