Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgifter till den skriftl. studenten. hosten 1903. 87
verkligen på det älskvärdaste sätt. Det var nämligen ingen
annan än konungen af Sverige själf.
Tyskt öfversättningsprof för latinlinjen B oeh reallinjen.
Kejsar Karl den Store läste mycket flitigt, och, då han
som gosse icke hade lärt att skrifva, så satte han sig som
man ned för att efterbilda bokstäfverna; men derj vid
svärdet vanda handen kom aldrig till stor färdighet däri. Latin
talade han med stor ledighet, i grekiskan kunde han
åtminstone förstå en bok. Isynnerhet ärade han de båda
berömde kyrkofäderna Hieronymus och Augustinus, hvilkas
vältaliga uttryckssätt han icke nog kunde beundra. »Ha»,
utropade han en gång full af ifver, »om jag ändock hade
tolf sådana, män i mitt rike!» hvarpå Alkuin svarade:
»Himmelens och jordens Skapare har blott haft dessa två,
och du begär tolf!» Denne Alkuin var en brittisk munk,
hvilken, som kejsarens vän och rådgifvare samt chef för
det af honom stiftade lärda samfundet, ledde hela
bildnings-och undervisningsväsendet, genom hvilket Karl bemödade
sig att sammansmälta den antika bildningen med
kristligt-germanskt väsen.
Eng’elskt öfversättning-sprof.
Konung Olof, hvilken sedan stupade vid Stiklarstad,
hade en gång dömt en man till döden för dråp. Men
mannens mäktiga fränder ville icke tillåta, att domen
verkställdes. Därför fann Olof följande söndag efter
gudstjänsten utanför kyrkan väpnade män, som ordnat sig i två
led mellan kyrkdörren och kungens boning. Olof gick lugnt
fram mellan dem utan att se åt någondera sidan. Vid
dörren stod den gamle höfdingen Erling och väntade på
honom. »Jag ber dig, konung Olof», sade han, »att skänka
min frände lifvet. Du får själf bestämma, huru mycket
han skall plikta.» »Det ser snarare ut, som om du ville
försöka skrämma mig, Erling. Men tro ej, att jag viker
för hot». Erling svarade: »Jag vill ingenting annat än
förlikas med dig. Men om du skulle vägra, lär detta bli
de sista ord vi tala som vänner med hvarandra.» Då steg
en biskop fram och besvor kungen att bifalla Erlings
begäran. Olof teg en liten stund. Därpå svarade han ja.
(Forts.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
