Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
BERNHARD RISBERG.
Ett förslag, som måhända kommer att bli föremål för
ogillande från många håll och från olika synpunkter, är K.
M:ts förslag om till statsverket ingående skolafgifter. Det
kan då vara intressant att jämföra förhållandena i Danmark
i detta afseende. I den nya lagen är bestämdt, att afgiften
i mellanskolan skall utgöra 30 kronor (i metropolitanskolan
36 kronor) i kvartalet samt i gymnasiet 36 kronor (i
metropolitanskolan 42 kronor) i kvartalet. Detta utgör ett betydligt
större belopp, än som hos oss skulle utgå, de redan förut
utgående terminsafgifterna inberäknade. Därtill kommer, att
frielevernas antal i Danmark är begränsadt till en sjättedel
(i Ribe och Rönne skolor en tredjedel) af hela elevantalet i
hvarje skola, medan enligt de framlagda förslagen hos oss
någon dylik begränsning ej skulle fastslås.
I själfva saken måste jag bekänna, att Ernst Carlsons
yttrande i hans reservation till kommitténs betänkande, synes
mig slå hufvudet på spiken, och jag kan ej neka mig nöjet
att här återgifva några rader därur. Han säger (Betänkande
II s. 727):
»Enligt mitt förmenande lärer å skolans område på en
gång de sociala och de ekonomiska intressena bäst
tillgodoses, om folkskoleundervisningen, som för en viss ålder
måste vara obligatorisk, med fulla händer bjudes alla
medborgare gratis, men den högre-undervisningen, som är
frivillig och endast kan komma ett mindretal till del,
till-handahålles för billigt pris och med rätt till befrielse från hela
eller en del af afgiften för de lärjungar, som äro både
begåfvade och mindre bemedlade. Att nämligen lärjungar,
som äro obemedlade men - obegåfvade, till ogagn för sig
själfva och läroverken genom tillfälle till fri undervisning
lockas in på studiebanan, torde väl de flesta medgifva vara
en olägenhet. Att ålfer de bemedlade men obegåfvade icke
alltid genom höjda afgifter lära kunna hejdas i sina lärda
mödor, är visserligen ett beklagligt faktum; men det kan
åtminstone ej sägas utgöra ett skäl emot att dessa, lika
väl som de begåfvade och tillika bemedlade, böra vara
skyldiga att bidraga till betalande af den undervisning de i
statens läroverk åtnjuta. Om staten, som ger hufvuddelen
af lärarelönerna, kommunen, som ger tomt och lokal åt
läroverket, samt de enskilde, som ha barn där intagna —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
