- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtionde årgången. 1904 /
130

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

anmälningar ocli recensioner.

I. II.

P. reptans ref-mura ref vig fingerört

» argentea silfver- » silfver-fingerört

-■> tormentilla blodrots- » blodrot

Alltså tok, smultron, ört, fingerört och blodrot såsom
släktbeteckningar inom samma naturliga släkte! Hvilket namn
N. åt detta kommer att gifva, är ännu ej kändt, men om
han följer sin egen proklamerade regel, att när gemensamt
släktnamn saknas (såsom i skolfloranär förhållandet), bör sådant
bildas »af den förnämsta eller allmännaste artens namn
med tillfogande af -släktet», så måste det blifva antingen
P. fruticosa eller P. anserina, som skall lämna sitt svenska
namn att förbindas med »-släktet». Den senare arten torde
väl böra lämnas å sido, då den äger flera med hvarandra
konkurrerande svenska namn, men intet allmänt antaget.
Det återstår alltså endast P. fruticosa med dess öländska
alimogenamn, och alltså bör — allt under förutsättning,
att deri af N. fastställda principen följes — intet annat
namn tilläggas Potentilla än tok-släktet. Vore det då ej
bättre att använda benämningen mura-släktet, då mura utan
gensägelse är ett mycket gammalt folknamn på hithörande
växter och således har prioriteten för sig, fastän det först
på senare tider blifvit upptecknadt? Hade detta skett på
E. Fries tid, så lider det ej ringaste tvifvel, att han skulle
med glädje hafva användt det såsom släktnamn, och då
hade kanske äfven N. accepterat detsamma. Men nu kan detta
naturligtvis ej ske, ty — det finnes i Normalförteckningen.

Med ledning af dessa och dylika exempel torde erfarna
pedagoger lätt nog kunna bilda sig ett omdöme, om det är
Normalförteckningens författare eller prof. Nathorst (resp.
Krok—Almqvistska skolfloran), som åstadkommit, hvad den
senare kallar »den största hittills rådande oreda i fråga om
växternas svenska namn». Till dem hänskjuta vi ock att
afgöra, huruvida det ej är hardt när obarmhärtigt att vilja
belasta skolgossarnes minne med sådana långsläpiga
benämningar som spjutbladig sporreblomma, kortstängligt sileshàr,
skaft-blommig lonkesärf, hvitstjälkad grodnate. smàblommig vårfingerört
och talrika andra liknande »namn, som ej människotunga
förmår oöfvad att nämna».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1904/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free