- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtionde årgången. 1904 /
179

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 179 uppgifter till de skriftl. profven vårterm. 1904.

eleu dagen gick hon alltid nt vid nattens inbrott, och om
himlen var molnfri, stannade hon ute länge, innan hon gick
in. — »Hvad gjorde Ni ute?» frågade man henne. — »Jag
talade med mitt barn», svarade hon. — I byn, där hon
bodde, påstod man, att hon var galen.

Tyskt öfversättningsprof för latinlinjen A oeh reallinjen.

En fru hade gifvit sina båda söner, som skulle göra en
utflykt på landet, en stekt gås, med tillsägelse att dela den
lika sinsemellan. Det dröjde icke länge, förrän den ene af
bröderna, som alltid plägade ha god matlust, tog fram sin
hälft och åt upp den. Då de sent på kvällen kommit i
nattkvarter, voro de mycket trötta och lade sig genast att
sofva utan att äta något. Men samme broder, som redan
hade ätit, vaknade på natten och kände sig åter hungrig.
Han ville därför fortsätta sin måltid ocli steg tyst upp ur
sängen för att tillägna sig återstoden af gåsen. Men fastän
han tyckte sig lia noga genomsökt hela rummet, lyckades
ban icke att finna den. Då de hade klädt sig följande
morgon, kunde han icke låta bli att fråga sin broder, huru
lian burit sig åt för att gömma sin hälft af gåsen så säkert.
»Det icke svårt», svarade brodern, »jag stoppade den i
fickan på din öfverrock.»

Tyskt öfversättningsprof för latinlinjen B oeh reallinjen.

Att handla stort är någonting helt annat än att tala
stort. Oftast är det just de storordigaste, som först lämna
oss i sticket, när det verkligen gäller något. En gammal
bonde, som hörde sina båda söner tvista om hvem af dem
som skulle bete sig tapprast, ifall de råkade i strid med
grannbyns gossar vid den förestående årsmarknaden,
berättade dem följande lilla historia: »Det stod en gång en
bock vid bäcken och drack. När han då såg sina stora
horn spegla sig i vattnet, tyckte han sig vara riktigt
fruktansvärd och sade för sig själf: ’om nu vargen komme,
skulle jag allt skrämma honom duktigt’. Med detsamma
fick han se vargen midtemot sig på andra sidan af bäcken.
’Hvad sade du?’ ropade vargen till honom. ’Jag tror mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1904/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free