- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtionde årgången. 1904 /
277

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några reflexioner ö. tysk 1 språkets uttal. 277

medlet att hänvisa till uttalet af det svenska rs i t. ex.
fors. De båda ljuden äro ju visserligen ej fullt identiska
men till sin akustiska effekt så nära öfverensstämmande,
att åtgärden må anses fylla sitt ändamål. Man undviker i
hvarje fall på detta sätt det stötande missljud, som det
svenska sje-ljudets (i t. ex. skära) inblandning förorsakar.
Den omständigheten, att det tyska / i många ord står i
uddljud, hvilket aldrig är fallet med vårt rs, gifver helt
naturligt anledning till att /-ljudet i synnerhet i denna
ställning bereder lärjungarne svårigheter och gärna ersättes af
det svenska sje-ljudet. Detta missgrepp korrigeras dock
omedelbart och, efter hvad jag tyckt mig finna, med i
regel varaktigt resultat, om man låter eleven uttala ordet
»forsa» och därpå låter honom lösgöra fonemet »rsa». Han
har därmed en acceptabel form gifven för första stafvelsen
i ett sådant ord som »Schaden».

Ett bland de närmast liggande och oftast
återkommande felen hos nybegynnare i fråga om konsonantljudens
uttal är återgifvandet af -rl, -rn, -rs och -rt med svenska
supradentaler, ehuru, som bekant, den utveckling, dessa
ljudförbindelser i vårt språk undergått, för tyskan är
främmande.

2) Äfven om en elev lärt sig att uttala alla de i en
ljudförbindelse ingående enskilda ljuden hvart för sig, så
händer det ofta, att ljudförbindelsens uttal i dess helhet
föranleder ej obetydliga svårigheter. Särskildt då tre eller
flere konsonantiska ljud sammanstöta, synes detta ofta
vara fallet.

De genvägar, på hvilka en lärjunge söker komma förbi
-en dylik besvärande ljudförbindelse, äro antingen
utelämnande af något ljud eller förvandling af ett ljud till ett
annat bekvämare, och i sjmnerhet äro naturligtvis för hans
eget modersmål främmande ljud utsatta för en sådan
behandling. Ofta har lärjungen benägenhet att synkopera det
mellersta ljudet i en trekonsonantisk förbindelse. Ändelsen
»-igste» — igsto — i de tiotalen motsvarande
ordningstalen får sålunda vid de första uttalsförsöken gärna lydelsen
»iksto» eller, kanske oftare, »igto».

Den tvifvelsutan bästa metoden är, att läraren
uppdelar ett den föreliggande ljudförbindelsen innehållande ord i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1904/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free