Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättstavning igen.
345
frågan kan endast svaras, att tendensen i vårt språk är
sådan; dt>t är ett obestridligt faktum, som för resteii
sammanhänger med vissa andra fakta: att vi ha köpte, men
styrde, att vi uttala svin som sfvin, klå som khlå, tappa som
thappa. Vi ha samma företeelse i sammansatta ord, t. ex.
vägkant, vedtrave, som uttalas väkkant, vettrave (naturligtvis
med ä och e alltjämt långa och följande kk\ tt fördelade på
båda stavelserna). Vi ha samma företeelse i bakben, tisdag,
som uttalas bakpen, tistag. Här spelar emellertid ett
psykologiskt moment in: associationen med resp. väg, ved, ben, dag
är så stark, att vi tro oss säga vägkant o. s. v. Och vi
göra det verkligen vid mycket långsamt tal, i högtidligt
föredrag. Men ingen människa uttalar ens i det mest
högtidliga föredrag rödt, vändt med någonting som ens liknar d.
Om den onaturliga skillnaden mellan supinum och
par-ticipium neutrum har Aurén lemnat en förträfflig utredning.
Vi behöva blott jämföra två sådana uttryck som jag har
målat mitt bord och jag har mitt bord måladt för att förstå,
dels hur uttryck sådana som det första uppkommit, dels
"hur onödig skillnaden i stavning är, då skillnaden i betydelse
mellan de båda orden tillräckligt anges genom ordföljden.
Också fatta vi skillnaden i betydelse utan hjälp av
stav-sättet lika bra, om vi jämföra: jag har läst mitt skåp
och jag har mitt skåp läst. Man kan för ögat ånge en skillnad
i satsen: golvet hade han belagt Celler belagdt) med mattor. Men
det är blott läsaren som kan se skillnaden, åhöraren märkër
den icke; och man kan icke på samma sätt skilja de två
betydelserna i sådana satser som sitt rum hade han prydt med
målningar eller bordet hade han betäckt med en brokig duk (så
vida man icke skulle skriva i ena fallet prydt, i andra fallet
prydd,t!). Det gives sålunda visserligen fall, då man genom
ett dt skulle kunna (blott för ögat, men ej för örat) ånge
en nyans i betydelsen; men fallen äro ytterst sällsynta, och
metoden sviker i fråga om alla verb med d i roten (vändt)
eller med -t i partic. mask. (köpt). Och vi ta det annars
tämligen lugnt, att vi icke i skrift kunna skilja mellan olika
verbalformer, som till ljudet äro lika, t. ex. imper. sov och
imperf. sov, 2 pl. tagen och part. tagen, inf. kalla och plur.
pres. kalla o. s. v. Auréns väl motiverade slutomdöme om
skillnaden mellan sup. och part. pass. neutr. lyder så: »Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
