Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER. 416
stående grad besitter de egenskaper, genom hvilka en
lärobok plägar vinna framgång, utan ock därför, att den vill
gifva en förändrad riktning åt det litteraturhistoriska studiet
i skolan. Författaren lämnar i företalet några antydningar
rörande sin ståndpunkt. Han anser det oriktigt att, som i
allmänhet sker, göra litteraturläsningen till hufvudsak, utom
möjligen hvad »den allra modernaste vitterheten» beträffar.
Den äldre litteraturen »är icke lämplig att i större
utsträckning läsas». »Däremot kan man mycket väl lämna en
historisk framställning af de litterära grunddragen i olika
kulturperioder, hvarefter enstaka stycken kunna läsas såsom
belysande exempel». Aminstone för äldre tider bör
litteraturhistorien vara hufvudsak och läsningen bisak.
Litteraturhistorien bör »lämna det nödvändiga komplementet till den
politiska historien ».
Det hade varit önskligt, att författaren yttrat sig
utförligare om denna principsak, eller åtminstone tydligare.
Hvad menas t. ex. med den »allra modernaste vitterheten»,
som ensam skall vara lämplig att läsas i större utsträckning?
Efter vanligt språkbruk förstår man härmed den litteratur,
som förf. behandlat på de tre sista bladen i sin bok. Men
svårligen kan det väl vara meningen, att lärjungarna af hela
den föregående vitterheten — frånsedt några belysande
exempel — skola göra bekantskap endast med valda
författarenamn och öfverskrider samt för öfrigt vara uteslutande
hänvisade till lärobokens omdömen.
Hurusom helst, så stämmer icke författarens uppfattning
med föreskrifterna i vår ännu gällande skolstadga, som
påbjuder »läsning af andra stycken ur den svenska litteraturen
med anslutning till en kort lärobok» och således
uppenbarligen gör läsningen till hufvudsak. Skulle möjligen den
väntade nya stadgan medföra ändringar härutinnan? För min
del hoppas jag, att så icke måtte blifva fallet.
Litteraturhistorien har det företräde framför andra historiska discipliner
i skolan, att den kan oupphörligt vädja till lärjungens eget
omdöme. Låt oss hoppas, att den ej må nödgas uppgifva
denna privilegierade ställning.
Finge man tro, att författaren tager uttrycket »den allra
modernaste vitterheten» i en mindre bruklig bemärkelse, och
att den »äldre litteraturen» betyder t. ex. tiden före Dalin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
