Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 UPPGIFTER TILL DE SKRIFTLIGA PROFVEN 1904.
Tyskt öfversättningsprof för latinlinjen A och re^allinjen.
Den ryske generalen Dragomirow ar icke mindre
bekant för sin öppna frispråkighet i umgänget än för sitt
oförfärade mod i striden. Denna hans uppriktighet lär
stundom ha framträdt äfven i hans förhållande till de högsta
personligheterna i det ryska samhället. Följande anekdot
oerättas om honom. Till öfverbefälhafvare i kriget mot
Japan skall från början icke general Kuropatkin utan
storfurst Sergei hafva varit utsedd. Men när zaren frågade
Dragomirow om hans mening i saken, säges denne ha
svarat: »Eders Majestät! Japanerna äro som alla orientaler
så utomordentligt artiga, att de helt visst skulle genera sig
för att vända ryggen åt en storfurste. Blir däremot
Kuropatkin högste befälhafvare, behöfver fienden icke hafva
sådana hänsyn utan kommer nog att göra lielt om rätt
hastigt.» Man känner icke hvilken min zaren gjort vid
detta svar, ej heller hur det upptagits af storfurst Sergei,
när det kom till hans öron. Men emellertid tros svaret
verkligen hafva bidragit till att zaren vid den ifrågavarande
utnämningen föredrog den militära förtjänsten framför den
höga rangen.
Tyskt öfversättningsprof för latinlinjen B och reallinjen.
Det hände en gång, då kejsar Rudolf af Habsburg
satt till doms i Erfurt, att en främmande köpman
framträdde för honom och beklagade sig öfver att en
erfurts-borgare icke ville utlämna en summa penningar, som han
erhållit i förvar, utan i stället nekade till att han
någonsin mottagit summan. Kejsaren såg skarpt på borgaren
och märkte, att han bleknade. »Gif mig», sade han, »den
där ringen, som jag ser, att du bär på vänstra handen.»
Därpå tillkallade han en af sina tjänare och befallde
honom gå till borgarens hustru och hälsa henne från hennes
man, att hon skulle lämna ringens uppvisare den
penningsumma, som anförtrotts dem af främlingen. Hustrun anade
intet oråd utan gjorde enligt hälsningen. Inom en kort
stund fick den bedräglige borgaren till sin ytterliga
förskräckelse se tjänaren återkomma med de pengar, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
