Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARRHENIUS, VÄRLDARNAS UTVECKLING.
387
Däremot förkastar A. den Kant-Laplaceska
världsförklaringen, »som så länge ansetts utgöra blomman af
den kosmogoniska spekulationen.» Ytterligare förkastar
han läran om själf alstring eller den organiska naturens
uppkomst ur den oorganiska samt en hel del andra
hypoteser, som äfven under senaste tider för rättrogna
naturforskare gällt som sanningar, hvilka det knappt lönade sig
•ätt betvifla.
Den som vill skaffa sig någon föreställning om
världarnas utveckling, har att undersöka det närvarande
tillståndet hos de himlakroppar, till hvilka han når med sina
synglas, jämföra de olika tillstånden med hvarandra och
däraf göra sina mer eller mindre sannolika slutsatser om hvad
som har varit och hvad som kan komma att ske.
Undersökningen gäller i främsta rummet vårt eget solsystem,
alldenstund öfriga stjärnor ligga på så ofantliga afstånd, att
.man jämförelsevis litet vet om dem. Om vi föreställa oss
vår sol med dess planeter och månar i miniatyr, så att
solen i form af en glob eller boll placerades på ena ändan af
•ett långt bord och vår jord som en ärt på andra ändan af
bordet, så finge vi med iakttagande af samma af ståndsskala
placera de yttre planeterna ett stycke utanför huset,
i hvilket bordet fanns. Men närmaste fixstjärna, således
närmaste granne till oss, skulle vi efter skalan påträffa
någonstädes nere på Söderhafsöarna. Vi finna alltså, att de
himmelska rikena ha godt svängrum och icke behöfva i
brådrasket kollidera med hvarandra.
Innan vi öfvergå till Arrhenii undersökningar, vilja
vi förutsända den anmärkningen, att en af de allra förnämsta
orsakerna till himlakropparnes förändring är den sträfvan
-efter värmeutjämning, som förefinnes i naturen. Om man
i ett rum ställer föremål af olika temperatur, så kommer
värmet genom strålning eller ledning att öfvergå från de
varmare föremålen till de kallare, till dest jämnvikt har
inträdt, så att alla ha samma temperatur. Samma tendens
förefinnes i det oändliga världsaltet. A. börjar, såsom
naturligt är, med att undersöka vår jord och kommer till den
ingalunda nya åsikten, att den en gång varit en alltigenom
hvitglödande gasmassa. Men den var omgifven af en
världsrymd, som hade en köld af ungefär 250 grader under vatt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
