Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARRHENIUS, VÄRLDARNAS UTVECKLING. 389
hörda storlek förbrinna inom 4000 år. Den skulle således
under den tid, som mänsklig historia omfattar, för
längesedan ha hunnit svartna. Och dock finner man af de äldsta
kulturfolkens, babyloniernas och egyptiernas häfder, att
klimatet 4000 år före Kristus var likadant som nu. Solen
vandrar lika klar sin himmelska gång och kommer
olycksprofetiorna på skam. Detta förhållande har vållat
astronomerna åtskilligt bekymmer och åtskilliga hypoteser ha
uppställts för att förklara detsamma. A. förkastar dem alla
och uppställer en ny, nämligen att solen i sitt inre döljer
explosivämnen, i jämförelse med hvilka dynamit och
pik-ratkrut äro att anse som leksaker, och hvilka, om de bringas
till solens yta, sönderfalla under oerhörd värmeutveckling
På detta sätt skulle solens energi räcka i miljoner eller
biljoner år.
Men huru lång tiden är, kommer dock den stund, då
solen blir förkyld och nödgas liksom långt förut hennes sva- *
gare drabanter omsvepa sig med ett täcke. A. har på ett
synnerligen fängslande sätt skildrat proceduren. Solens
utveckling kommer att likna jordens nuvarande men med
en högst väsentlig olikhet. Den kommer att sakna en
centralsols ljus- och värmekälla. Något lefvande väsen
kommer aldrig att finnas på dess yta. När skorpan blifvit
tillräckligt fast, kondenseras vattnet och världshaf uppstå.
Temperaturen sjunker hastigare än på jorden, eftersom den
ej får något värme utifrån. Världshafven öfverdragas med
en isskorpa och bli slutligen bottenfrusna. Kolsyran
börjar nu att utskiljas ur solatmosfären såsom en tunn snö.
Slutligen bildas nya världshaf genom kondensation af de
egentliga luftgaserna, särskildt kväfve. Atmosfären
kommer sedan att bestå af helium och väte, två gaser, som äfven
vid den högsta köld icke förtätas. Sedan vandrar hon i
sällskap med sina drabanter genom rymden som lik.
Visserligen kunna de i sitt inre ännu förborga stor värme, men
äfven denna ledes så småningom bort genom skalet. Om
därtill behöfvas några miljoner år mer eller mindre, gör
ingenting till saken. Astronomerna röra sig med svindlande
tal, och tid saknas icke, ty det är frågan om evigheten, af
hvilken t. o. m. det arabiska siffersystemet, uttänjdt hur
långt som helst, ej mäktar uttrycka ens den minsta bråk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
