Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
E. SCHWARTZ.
ligen, i olikhet med förf., att historien härom nu skulle
kunna skrifvas.
En väsentlig faktor torde vara att söka i den
riktning Geijers spekulation under sitt senare skede tog,
särskildt den form af personlighetsfilosofi, hvari denna
spekulation utmynnade. En annan är den uppfattning han i
samband med sin personlighetsfilosofi fick af den
historiska processen i dess helhet och isynnerhet af 1700-talets
individualism och 1800-talets därmed befryndade
liberalism. Detta bekräftas af de sätt, hvarpå G. själf uttalar
sig om sitt s. k. affall. Å ena sidan säger han, att affallet
är en blott skenbar, blott yttre inkonsekvens, men i själfva.
verket en inre konsekvent utveckling, hvarigenom han
kommit i opposition mot sitt »eget forna jag». Å andra sidan
förklarar han att han »genom historiska studier drifvits
från den historiska skolan». I största korthet vilja vi söka.
motivera hvad vi här anfört.
Såsom slutligt resultat af G: s spekulation framgick,
att det verkligt varande utgjordes af en personligheternas
värld: Gud och de mänskliga individerna, de senare
ursprungligt och evigt varande i Gud. Den sinnliga världens
uppkomst förklarar G. genom ett människans affall, hvars
möjlighet var gifven genom hennes frihet och däraf
följande förmåga af val mellan ondt och godt. Sinnligheten,
för hvars tillvaro sålunda människans affall är villkor och
anledning, är på samma gång anledning och medel
förmänniskans slutliga försoning med Gud. — Härmed var
för G. gifven möjligheten att antaga en reell och innerlig
ömsesidighet mellan de mänskliga individerna, som alla.
äro »kallade till medborgare i Guds rike».
Upplysningsfilosofiens och liberalismens atomistiska och egoistiska
individualism och uppfattningen af friheten såsom blott
abstrakt var därmed öfvervunnen. Men detta hindrar
icke att en beröringspunkt med den liberalistiska
individualismen stod kvar. Geijer, hvilkens filosofi ju aldrig blef
mera än ett storartadt uppslag och fragment, har icke
lyckats gifva samhället en själfständig plats i sin
personlighetsfilosofi. Samhället — staten och det privata
samhället (korporation, familj o. s. v.) — blir, liksom för
liberalismen, något sekundärt, en anordning. Man vet icke rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
