Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - N. G. W. Lagerstedt. En svensk pedagogs studieresa år 1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
N. G. W. LAG ERSTE DT
ändringar, som tillhöra tidehvarfven och följa människosläktet,
och med det olika skick kommande fyra, fem århundraden gifva
vårt nordhem, hvem vet, om icke dessa runstenar kunna göra,
att framtida forskare i fäderneslandets fornhäfder finna anledning
till nya hypoteser, saklösa tidsfördrif och historiska schismer?
Han hade länge varit känd för sin ädla omtanke att göra
Västergötland (»Westergölen») till hufvudsätet för allt hos svenskarna
uråldrigt, märkvärdigt; där, påstod han, har Sigge Fridulfson
haft sitt hemvist, där har Sigtuna legat, dit ville han flytta gamla
hufvudstaden Uppsala och dess tempel. Och ho vet, om icke,
efter flera misslyckade försök att förstora en älskad födelseorts
namnkunnighet, detta blir en lyckligt anlagd plan att efter döden
utföra hvad tidens vidrigheter nekade honom, under det han
lefde.»
Äfven Thams maka gör intryck på Grenander och
föranleder honom till följande reflexioner:
»Då herr Tham, känd för sina vidsträckta kunskaper och
ett eldigt hufvud, i flera hänseenden kunde förtjäna att kallas
sin tids Mecenas, var också hans fru ett utmärkt förekommande
fruntimmer med sant lefnadsvett och odladt förstånd. Sedan
man lärt sig att känna och värdera fruntimmer med sådana
förtjänster, är det ofta omöjligt att utan innerlig ledsnad tränga
sig in i kretsen af nyss uppvuxna tärnor, då de med
täckhetsdragen förena ett synbart begär att vilja synas sköna. — Någon
gång måste man medgifva dem, att de icke äro okloka — men
huru ofta vilja de icke synas beläsna och lärda? — med känslan
för finhet i sammanlefnaden antaga de snart en bestämd
riktning att vilja skimra, beundras och förtrycka; de likna blommor,
som utbreda sig för en kort dag — och ett ögonblicks aftonkyla
borttorkar all deras fägring.»
Från Dagsnäs tog Grenander vägen öfver Göteborg. Om
denna stad har han åtskilligt att säga. För dess invånare
känner han dock ringa sympati. »Staden var i sig själf
förträfflig, men inbyggarnas ton mera dödande än upplifvande»,
skrifver han. Äfven följande yttrar han om invånarna:
»I afseende på bildningen inom de härskande klasserna i
Göteborg, handlande och handtverkare, kunde det alldeles icke
täfla med Stockholm. I Göteborg fann man på denna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
