Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - E. Solander. Inledning till läran om induktionsströmmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inledning till läran om induktionsströmmar 34 5
do. cos 2 a
Men s = a \g a, . — = –,
ds a
alltså, om ^ betraktas som oberoende variabel:
dy dy da__zcosa cos2 a
ds da. ds a a
Men r cos a = a . Sättes vidare A (r, s) = ß, fås således:
dy z sin ß
ds r2
eller, om h s och A y äro mycket små motsvarande tillskott :
A i A ^ sin ß
A y = –.
Denna »elementar-lag» kan ej utan ett speciellt antagande
(se ovan) härledas ur Biot-SAVARTS lag; däremot kan den
senare deduceras ur den förra"; man kan utan hypotes genomgå
ovanstående resonemang i omvänd ordning. Bågelementet
A^ av en cirkel med radien r, genomflutet av en ström av
styrkan i, ger i medelpunkten magnetfältet = ,
7 r
där A a är den mot bågen A s svarande medelpunktsvinkeln.
2 7T i
För ett helt varv fås således magnetfältet -, och, om
y
strömmen får genomflyta en ledningstråd i n varv, så
närbelägna, att de kunna, praktiskt sett, anses tillhöra en cirkel
2 Tzni
med radien r\ -. I medelpunkten och till en början i
r
ringens plan må befinna sig en magnetnål, vars poldistans /
är så liten i förhållande till r, att magnetfältet vid polerna
kan antas ha samma styrka och riktning som i medelpunkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
