Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Anmälningar och recensioner - Henning Wijkmark. Nya läroböcker i kristendom: Anmälan av E. Westberg, Kristendomsundervisningen i barndomsskolan; M. Bergmark och A, Sörensen, Guds verk, III. Bibelord och psalmverser i anslutning till Luthers lilla katekes; C. Palmgren, Grundlinjer för undervisningen i kristen tros- och sedelära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 2
55 2 anmälningar och recensioner
själens centralaste organ, känslan. Ordet om Jesus: han visste,
vad i människan var, innebär, psykologiskt sett, den högsta
pedagogiska utrustning. Kanske går författaren väl långt i sin
undervärdering av kunskapsmeddelelsens roll vid undervisningen.
Man behöver alldeles icke vara schartauanskt afficierad för att
betvivla riktigheten av att »vägen till [barnets] vilja» går endast
genom känslan, ej genom förståndet.
Naturligtvis sammanhänger det med programmets psykologiska
orientering, att domen över Lilla katekesens pedagogiska
bruk-barhet blivit’ så hård. Motiveringen är dock mera utförlig än
övertygande. Jag skall icke gå in på saken — den kan ju anses
utdebatterad. Troligen hade hr Westberg gjort bättre i att
bereda plats för Lilla katekesen i dess helhet än för en del kända
argument i frågan. För övrigt vill jag ännu en gång helt naket
bära fram min mening, att det ständiga talet om L. K:s
oförenlighet med en psykologiskt begrundad kristendomsundervisning
är både ensidigt och överdrivet. Det kan vara hälsosamt att
erinra sig den bekante religionspsykologen Niebergalls ord: »Der
Katechismus muss ganz subjektiv gefasst werden. Dabei ist
freilich nur an den Kleinen Lutherischen zu denken; aber der
verträgt es auch. Hier spricht eine religiöse Normalpersönlichkeit und
legt ihren Glauben dar.» I allmänhet synes förf. ej ha så höga
tankar om Luthers pedagogiska gåvor. Rent paradoxalt ter sig
det tvärsäkra omdömet, att »Luther själv såsom folkuppfostrare
[är] tämligen obekant ej blott inom skolans utan även inom
kyrkans kristendomsundervisning». Och likväl har man ansett det
mödan värt att skriva avhandlingar om »Luther såsom pedagog»!
Exemplet på okritisk värdering är ej enstaka. En påfallande
historisk och exegetisk ytlighet sticker fram här och var, och det
måste sägas, att förf. är lyckligare, när han går intuitivt
fram efter sin psykologiska slagruta, än då han frestar på en
vetenskaplig dokumentering. Hela det väl framlagda och, som
det vill synas, personligt förvärvade programmet skulle verka
genomgående sympatiskt, om man inte så ofta stötte på denna
naiva förvissning att i pedagogiska frågor vara up to date och
denna orubbliga övertygelse att befinna sig på upptäcktsfärd, även
då utredningen går fram på områden, som längesedan äro
kartlagda (jfr sid. 29, 42 o. a.).
Ännu ett par principiella erinringar! Gärna må förf.
behandla dopet på den punkt i framställningen, han finner
lämpligast, men motiveringen för en ändring bör helst vara starkare
än den, som här presteras. (Jfr i övrigt, hur barock inledningen,
sid. 49, ter sig mot bakgrunden av de, sid. 23, uttalade, i sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
