Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. R. Steffen, Modersmålet inför gymnasiereformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39 2
anmälningar ogh recensioner 440
litteraturhistoriska metoden och anser, att författarna framför allt
böra studeras i sitt sammanhang med tidehvarfvet, därför att
de i många fall »utgöra fulltoniga uttryck af sin tid, att de äro
kulturbringare och kulturbärare» (s. 7).
Nu torde uttrycket om »personlig påverkan» knappast afse
mycket mera, än att eleverna verkligen skola få del af själfva
litteraturalstren i stället för att öfvervägande läsa om dem i
litteraturhistorien eller höra läraren redogöra för dem, såsom
väl ibland praktiserats. Men i sak måste jag i det hela gifva
Steffen rätt. Tydligtvis böra dock större verk •— såsom Frithiofs
saga, Kungarna på Salamis eller Kung Fjalar eller, hvad
utländska verk angår, t. ex. Antigone, Julius Cæsar och
Hærmend-ene på Helgoland — studeras som konstverk och icke som
kulturblomster. Steffen själf framhåller f. ö. med styrka i början
af sin afhandling, att en mängd litteraturalster icke kunna —
ens hufvudsakligen — studeras som åskådningsmedel för
odlingens historia. Men naturligtvis kräfves det, att de placeras i
sitt kultur- och litteraturhistoriska plan, såsom också Steffen
anmärker (s. 23). Dä han som slutkläm skrifver följande:
»Sådan som vår litteratur nu en gång är, måste den [d. v. s.
dess studium] väsentligen baseras på läsebok och
litteraturhistoria, redan af det skäl, att de stora representativa verken
saknas, som skulle utgöra grunden för hittills begagnade
studiemetoders omläggning» (s. 22), så vill jag alltså i hufvudsak
instämma, dock med den inskränkning, att ovedersägligen ett eller ,
annat helt större verk både kan och bör upptagas till noggrann
genomgång och äfven estetisk analys på det högsta stadiet, något
som f. ö. Steffen själf medgifver kunna ske repetitionsvis med
Frithiofs saga (s. 22). Måfiga större verk kunna ju redan af
brist på tid icke medhinnas. Och att eventuellt något af litteraturens
mästerverk utom vårt land lämpligen — äfven från kultur- och
litteraturhistorisk synpunkt — kan göras till föremål för studium
(jag har ofvan anfört några exempel), synes mig otvifvelaktigt.
Vid ett fördjupadt studium af större diktverk måste man
naturligtvis i allmänhet förutsätta, att lärjungarna förbereda sig genom
öfverläsning hemma, något hvarför hvarken Modersmålslärarnas
förening eller Steffen heller äro främmande.
Också i Modersmålslärarnas förenings uttalande, att den
muntliga pröfningen i studentexamen bör gå ut på att utröna,
»huru lärjungarna tillgodogjort sig de lästa diktalstren», samt att
»fordringarna på litteraturhistorisk minneskunskap böra
underordnas under denna synpunkt», finner Steffen ett oberättigadt
underskattande af den litteraturhistoriska kunskapssynpunkten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
