Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Oscar Bensow. Det nya katekesförslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
anmälningar och recensioner 2 73
tunt, torrt och skematiskt. Det torde därjämte äfven kunna
ifrågasättas, om icke den positiva kunskap, som barnen häraf
inhämta, är mindre än den, som genom den nuvarande
katekesutvecklingen med alla dess brister kan vinnas.
Men skuggor och dagrar växla, och det bör tacksamt
erkännas, att förslaget i några punkter är förträffligt. Hit hör t. ex.
stycket 15 i den kortare resp. 20 i den fullständigare upplagan,
stycket 60 (=73), 93 (=114) m. fl. En synnerligen lycklig
tanke är ock att inleda andra hufvudstycket med ett lärostycke
om evangelium i den kortare upplagan, i den fullständigare
kompletteradt med tvenne stycken om »den kristna församlingens
trosbekännelse» och »församlingens bekännelse i den evangeliska
kyrkan». Huru enkelt detta än kan förefalla, synes det mig
vara ett genialiskt drag att på detta sätt rubricera det andra
hufvudstycket såsom evangelium vid sidan af det första såsom
lag. Hvad Gud kräfver och hvad Gud gifver för att möjliggöra
uppfyllandet af sina kraf.
Det finnes dock som sagdt äfven mycket dunkla skuggpartier.
Jag vill, för att icke förlora mig i en ändlös detaljkritik, stanna
vid några få men hvar för sig karakteristiska punkter. Misslyckadt
synes mig sålunda stycket 14 i den kortare upplagan (identiskt
med n:r 18 i den längre). Icke ett ord gifves här till förklaring
af begreppen »svordom» och »vidskepelse». Däremot säges, att
»vi skola taga oss till vara för allt svärjande vid djävulen».
Hur skall man nu kunna bibringa barn, som dock i regel hafva
en ganska utpräglad hvad jag skulle vilja kalla medfödd logisk
instinkt, att användandet af djäfvulens namn kan vara ett
missbruk af Guds namn och sålunda höra hemma under andra budet?
Visserligen gör nu gällande katekesutveckling sig skyldig till
samma fel, men detta kan ju icke anses såsom ett försvar, ty
meningen är ju att afhjälpa dennes brister. Svärjandet vid
djäfvulen kan enligt min mening vida bättre behandlas såsom en
tungans synd under åttonde budet med hänvisning till det första,
såtillvida, som dylika svordomar innebära ett åberopande af
djäfvulen, som om han vore vår Gud.
Alldeles obrukbart synes mig den kortare upplagans stycke
31 (identiskt med n:r 36 i den fullständigare). Stycket lyder i
sin helhet: »Otukten förnedrar själ och kropp. Och Guds Ande
kan icke bo i okyska hjärtan. Därför skola vi afsky och undfly
allt, som tager bort hjärtats renhet och besinning». Alltså icke
ett enda ord till förklaring af begreppen »otukt» (respektive
»tukt») eller »kyskhet», uttryck, som jag dock funnit vara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
