Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - G. A. Jaederholm. Ad. Czerny, Der Arzt als Erzieher des Kindes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
anmälningar och recensioner 2 73
fördjupande av barnets skuldkänsla, som är dess första
ofrånkomliga livsrisk och eventuellt ett förankrande därav för livet
med ty åtföljande radikala snedvridning av karaktärer och
livsuppfattning. En sådan irrationell skuldkänsla, som ju var Luthers
eget personliga problem, omöjliggör varje rimlig och naturlig
uppfattning av andra människor och den därav lidande själv. För
min del är jag efter undersökningar rörande den specifikt
gammallutherska protestantismens psykologi synnerligen benägen att tro,
att mycket betydande s. k. nationella karaktärsdrag för oss svenskar
hänga samman med vår religiösa historia, och icke alla dessa
karaktärsdrag äro värda att behållas. Jag tror dock, att denna
risk för en förankrad skuldkänsla framförallt föreligger för
neurotiska barn. Men därom annorstädes. För normala barn har
vanan till inre samling, till inre ro och mera sådant, som kan
nås vid en vård av de former av spontana känslor, som spira
hos barnen, efter vad jag kunnat iakttaga, ett obestridligt värde.
Men detta måste vara en specifikt personlig vård om barnets själ
från föräldrarnas sida. Den gamla religionsuppfostrans så att
säga personliga »ton» tror jag icke kunna undvikas. Hur dess
innehåll kan närmare gestaltas, skall jag i annat sammanhang
söka visa.
Om belöning och straff säger författaren, som mig synes,
följande ytterst träffande ord: Belöning kan vara lämplig, men
lydnad skall vara något självfallet. Dessutom väcker fortsatt
belöning också en ständigt stegrad begärlighet. Han yrkar på det
kroppsliga straffets vidmakthållande som ett maktmedel, om
bestraffning genom nekandet av en tillfredsställelse e. d. icke hjälper.
Det skall slås sällan, men då så att det blir verklig smärta.
Annars hjälper det icke. Men det skall icke slås, då äres- och
hederskänslan vaknat. — De, som opponera mot kroppsstraff och
föredraga skamstraff, äro de sämsta psykologer, ty de äro de
utan jämförelse grymmaste. Ty, enligt min mening, lägga de
hos barn med redan förut djupt förankrad skuldkänsla en sten
på bördan, som för ett känsligt barn kan kännas som oerhörd.
Skamstraffen skapa också mycket mer trots än de kroppsliga,
så långt de senare icke missbrukas. Men onekligen äro de
förra mycket bekvämare, och — se så humanitära ut. Han säger
(sid. VIII): »Die Furcht vor der Anwendung jeder, ins
besonderer aber der körperlichen Strafe, zeitigt gegenwärtig bei Kindern
ganz bedauerliche Folgen, welche jeden Arzt nur dazu
veranlassen können, vor der Erziehung in uneingeschränkter Freiheit
dringend zu warnen».
Mot dem, som med fröken Key helst ville låta barnen slippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
