Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Anmälningar och recensioner - N. Hannerz. H. Petrini, Katekesreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 12
311 anmälningar och recensioner 2 73
Det är svart att första, vad som återstår att meddela —
undervisningen skall väl i alla fall meddela kunskap.
Förf. skämtar över »nämndens snillrika idé» att sätta
bibelspråken före katekestycket. Pedagogiskt sett är det också
befängt. Ty att denna metod skulle vara »induktiv» och de ur
sina sammanhang lösryckta bibelspråken något slags »konkret»
utgångspunkt för det religiösa tänkandet, ett slags
åskådningsmaterial, synes ingen utom nämnden själv på allvar kunna vilja
förfäkta. Fastän jag känner alla dessa bibelspråken på förhand,
verkar t. o. m. på mig detta sammanställande utan verkligt
sammanhang, konfunderande. Barn måste bli rent av
vimmelkantiga inför dessa disparata material. Man förstår väl, att förf.
inför detta sätt att handskas med gamla, ärevördiga urkunder
kan tala om brist på sanningssinne, på vetenskapligt samvete
m. m. Det förefaller ju dessutom historiskt tänkande människor
orimligt, att »vår kristna tro» till stor del skall byggas på
gammaltestamentliga bibelspråk och t. o. m. en så genuint kristlig
trossats som den om »Guds fadershjärta» kan bevisas med fem
gammaltestamentliga mot tre nytestamentliga citat.
Angående innehållet i »Vår kristna tro» har förf. många
anmärkningar för vidskepligt åskådningssätt, av vilka tyvärr icke
alla kunna avvisas. Detta gäller först och främst själva
uppfattningen av bibeln, som enligt nämndens betänkande skulle kräva
att få komma till sin rätt såsom utgångspunkten och den bärande
grundvalen för den kateketiska framställningen. Det har icke
vållat förf. stort besvär att bevisa detta vara olutherskt. Men
det är också okristligt, enär bibeln då faktiskt betraktas såsom
ett gudomligt orakel. I § 46 (konfirmationsboken) står, att Gud
kallar sig en nitälskande Gud. Liknande uttryck förekomma
litet varstans. Första huvudstycket vimlar av uttrycken »Gud
vill» t. o. m. om förhållanden, vilkas sedliga nödvändighet kunna
bli föremål för diskussion. Förf. synes också ha rätt i att
nämndens uppfattning av bön och gudstjänst är för naiv. Var
finnes ens den jordiske fader, som skulle kräva, att hans barn
företrädesvis skulle syssla med att prisa och lova honom? Men detta
skulle den himmelske fadern begära. Nämnden kritiserar i sina
meddelanden en del andra läroböcker för att där ha upptagit
annat och mer än Luthers katekes ger anledning till men begår
själv samma brott, oförlåtligt, då den t. ex. i första artikeln har
en lärosats om »onda andemakter» och i andra artikeln talar
om att »de onda skola bortkastas». Hur sådana erfarenheter
kunna rymmas i »vår kristna tro» är obegripligt. Denna honnör
för »djävulens majestät» har förf. med all rätt pekat finger åt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
