Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Josua Mjöberg. Frågeförhörets begränsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frågeförhörets begränsning.
Av Josua MjÖberg.
Det är nu länge, sedan man utdömde den en gång i alla
skolämnen brukade utanläsningen. Den hade fyllt sin
uppgift, och denna uppgift var kanske icke så i alla avseenden
föraktlig, som man kan vara benägen att tro. Utanläsningen
av en läxa i t. ex. Jakob Ekelunds historia satte på prov
icke blott minnet utan även eftertanken och omdömet. En
noggrant avvägd och samvetsgrant tillägnad språklig form
hade ett stort bildningsvärde, och den, som insett kongruensen
mellan innehåll och form, var herre över detta innehåll på ett
långt intimare sätt än den, som genom att ett par gånger
genomläsa en fylligare framställning av samma ämne skaffat
sig en bredare men mera löst sammanhängande föreställning
om saken.
Men utanläsningen svek sin idé och bedrevs mekaniskt,
och den fick med rätta vika för nya sätt att redogöra för
läxan. Frågeförhöret ställde ökade fordringar på läraren och
avsåg att gynna en självständigare hållning från lärjungens
sida till lärostoffet. Frågan blev lektionens a och o, vare sig
det gällde att förbereda nya uppgifter eller pröva, om en sak
var ordentligt inlärd eller väl fattad. Frågans teknik
utformades med största omsorg, och den välutbildade läraren vet
nu att skilja mellan icke blott valfrågor och
bestämningsfrågor utan ock mellan subjektfrågor, objektfrågor,
attributfrågor o, s. v. hela satsdelsskalan igenom. Oförytterligt
är arvet från denna frågeundervisningens gyllene tid, och
lättsinnigt vore det att kasta den dyrbara och fruktbärande
erfarenhet, som den tiden skänkt oss, över bord. Men ändå
torde tiden vara inne att se till, om icke frågan fått en alltför
bred plats i vår undervisning, och om icke dess välde på sina
håll och i vissa ämnen urartat till en otidsenlig och skadlig
9 — 24207. Pedagogisk Tidskrift ig2Häft. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
