Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Ivar Belanner. John Jacobsson, Främmande ord i svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153 anmälningar och recensioner 1 25
1 några fall stämmer inte stavningen alldeles med SAOL (8:e
uppl.), men det kan ju vara berättigat att uppta även äldre
beteckningar, som säkerligen förekomma i den lästa litteraturen.
Med avseende på uttalet råder som bekant stor skiljaktighet
även bland litterärt bildade, och två (stundom tre) olika uttal
kunna vid vissa ord vara lika berättigade. Detta kommer också
till synes i andra ordböcker och ordlistor, särskilt då det gäller
romanska (speciellt franska) lånord. Utg. har »i allmänhet ej
mer än ett uttal — »det vanligaste», men det kan ofta sättas i
fråga, om det av honom förordade verkligen är »det vanligaste».
Härvidlag vill jag på det varmaste instämma i det önskemål,
som framhålles av lektor A. Malmstedt i hans intressanta
uppsats i Moderna språk (1924, s. 89), nämligen, »att liksom dessa
[främmande lånords] ords yttre habitus under tidens lopp
försvenskats, så även deras uttal må, där så icke skett, så
småningom bringas i överensstämmelse med det svenska språkets
kynne». Detta gäller i synnerhet franska lånord med stavelserna
en [em], an, on, vid vilka det kan sättas i fråga, om man inte
bör så mycket som möjligt undvika //^-ljudet, då det finns så
många, vid vilkas uttal man ej alls använder det, och det kan vara
onödigt att belasta elevernas minne med att hålla isär de olika
orden. Om därigenom utvecklingen skulle påskyndas mot större
likhet mellan de bildades och obildades uttal av dyl. ord,
synes åtminstone mig detta ej vara annat än en en förtjänst. Vid
vissa ord kanske man dock hellre borde rekommendera ändring
av stavningen till bl. a. ng för n(t), såsom redan skett i många
fall: ballong, komplimang.
Låt mig nu med en del exempel förtydliga, vad som ovan
berörts, och jag medtar då de flesta ord, som kunna vara av
intresse beträffande uttal eller stavning, jämförande denna
ordlistas utsago med några andra arbetens.1 Med avseende på
uttalet bibehålles det enklare beteckningssättet; kursivering anger
uttal.
age’nt j (LW g; OB, NO, Ö g. 1 /). — agêra j (LW /, g; OB
j äv. g; NO vanl. j; Ö g, /.). — a’kja 1. a’ckja (förra formen ej i
OL men i OB, som hänvisar till den från ackja; NF akja, se ackja).
— bäby bäbi (OL e 1. ä; NO ä 1. e; NF ei). — biolog =
naturvetare (hellre »naturvetenskapsman»; OLhar ej »naturvetare»). —
1 L W = Lyttkens o. Wulff: Sv. ordlista med uttalsbeteckning (1911). —
NF = Nordisk Familjebok. — NO = Östergren: Nusvensk ordbok. — OB
= Svenska Akademiens ordbok. — OL = Sv. Ak:s ordlista (8:e uppl.). —
Ö = Östergren: Våra vanligaste främmande ord (1907).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
