Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Sven Ekman. Otto L. Mohr, Ärftlighetslärans grundlag - Sven Ekman. Nils von Hofsten, Ärftlighet och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189 anmälningar och recensioner 1 25
Otto L. Mohr, Ärftlighetslärans grunddrag. Till
svenska av Robert Larsson. W. & W:s handböcker, nr 82.
Stockholm 1924. Wahlström & Widstrand. 116 sidor med 16 textfig.
Pris 2: 75.
Vi ha på vårt språk förut flera mycket goda
framställningar av ärftlighetslärans grunddrag, och nu få vi ytterligare en
såsom översättning av en norsk skrift, författad av professorn
vid Kristiania universitet O. Mohr. Även denna bok är mycket
förtjänstfull, ämnet behandlat med det säkra grepp på de olika
problemen, som en ingående sakkunskap möjliggör, stilen
genomgående god, planläggningen visande tydlig förståelse för vad
som tillhör god populariseringskonst. När förf. kommer in på
ärftlighetslärans tillämpning på de mänskliga förhållandena och
därvid ger anvisning på åtgärder i rashygieniskt syfte, rör han
sig naturligen på mera subjektiv och osäker mark, och rec. är
ingalunda ense med honom om att »en ansvarsfull reglering av
barnantalet» vore en av vägarna till ett mera idealiskt tillstånd.
Tvärtom torde en ökning av nativiteten inom den germanska
rasen från både speciellt germansk och mera allmän synpunkt
vara evgenetiskt eftersträvansvärd. Sven Ekman.
Nils von Hofsten, Ärftlighet och utveckling. Bonniers
små handböcker i vetenskapliga ämnen. 1. Stockholm 1923.
84 sidor med 5 textfig. Pris 1:75.
Författarens sakkunskap i ämnet och hans
framställningskonst äro så allmänt kända, att någon egentlig recension av
föreliggande lilla bok icke är behövlig. Däremot bör det
påpekas, att det här icke är fråga om någon vanlig framställning
av ärftlighetens grunddrag — en sådan hade, bl. a. på grund
av förf:s egen föregående verksamhet, varit tämligen överflödig
— utan, såsom förf. också själv säger inledningsvis, hans
diskussion tar vid där en sådan framställning slutar, han söker
belysa ärftlighetsproblemen från utvecklingslärans och
utvecklingsproblemen från ärftlighetslärans synpunkt. Detta är väl
icke heller något egentligen nytt, icke ens i svensk
populärvetenskaplig litteratur, men förfis sätt att se på saken är
origi-nelt, och hans strävan att gå på djupet med frågorna för honom
till en revision av en del satser, som bland de allra flesta av
den moderna ärftlighetslärans föregångsmän och anhängare gällt
som axiomatiska. Förfis diskussion av dessa satser är
synnerligen intresseväckande och nyttig; särskilt vill jag fästa
uppmärksamheten på kapitlen om genotypens fasthet eller föränder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
