Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Ernest Heywang, Was ist Arbeitsschule? Antwort in Lehre und Beispiel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 00 anmälningar och recensioner 1 25
1 25
deltagande från dess sida, utan barnet kommer att stå mer eller
mindre likgiltigt inför arbetet, och det kan icke heller på ett
självverksamt sätt finna vägar, som leda till målet. Dessa
olägenheter skola avhjälpas av arbetsskolan. Lärarens uppgift blir
då att omärkligt för lärjungarna själva ställa dem inför
levnadsförhållanden, som innesluta det mål de skola nå fram till. För
att anföra ett exempel: när barnen skola lära sig bråks
förlängning och liknämniggörande, måste läraren föra dem in i en
konkret situation av sådan beskaffenhet, att det för barnen framstår
som en nödvändighet att finna medel, som göra det möjligt att
sammanlägga oliknämniga bråk. Målet kommer nu att te sig
för barnet som en klart fattad uppgift, det önskar att få
uppgiften löst och vill gärna medverka härtill; dess arbete kommer
att bli en intressebetonad verksamhet för målets uppnående.
Den nu antydda metoden, som förf. anser vara en
ofrånkomlig förutsättning för att en skola skall få namnet arbetsskola,
är icke någonting nytt. Den är icke tysk utan amerikansk och
går under namnet projektmetoden. I sin skrift Den amerikanska
undervisningsvärlden har Nils Hänninger givit en kortfattad
skildring av densamma (sid. 113 —115). Liksom så många andra
moderna uppslag inom undervisning och uppfostran kan den
föras tillbaka till Rousseau; man behöver ju endast erinra sig
dennes sats, att Emile icke skall lära sig vetenskaperna utan
uppfinna dem, samt tänka på hans skildring av iakttagelsen av
solens skenbara bana och på historierna om taskspelaren på
marknaden och spatserturen i skogen vid Montmorency för att
finna motsvarigheter. Det kan icke betvivlas, att metoden är
utmärkt. Men å andra sidan är det obestridligt, att den ställer
mycket stora krav på läraren i synnerhet i det avseendet, att
den av honom fordrar ett intresse och en uppslagsrikedom, som
väl icke äro alltför vanliga, vidare att den utsuddar gränslinjerna
mellan de olika ämnena, att den gör det nödvändigt att inskränka
kurserna, då med denna behandling av kunskapsmaterialet icke
hela det i kursplanerna upptagna stoffet kan hinna genomgås,
och slutligen att icke alla delar av kurserna kunna behandlas
med användning av metoden — man tänke på sådana ämnen
som historia och främmande språk. Till gengäld utvecklar den
lärjungarnas självständighet, sätter dem redan på folkskolestadiet i
stånd att genom eget initiativ finna medel att lösa uppgifter,
som de själva uppställt eller åtminstone klart fattat, och som
därför äga den intressebetoning, att lärjungarna anstränga sin
fantasi för att finna vägar, som leda till målet. Man bör kunna
vänta, att på detta sätt undervisade lärjungar efter avgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
