Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Bernhard Risberg. Elof Hellquists försvenskningar av forngrekiska diktverk. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELLQUISTS försvenskningar av forn grekisk a diktverk 265
Uranos, och v. 461 bör. förstås himmel en s [ty. Uranos’) söner.
V. 511. (Promethevs) flyktig till sinnet; snarare: rörlig (i
motsats till den trögtänkte Epimethevs). V. 607—10 torde vara
alldeles missuppfattade. Jag anför här blott vad texten
ungefär innehåller: Den, vars lott däremot blev att jöra en
hustru till hemmet / dy g dig och god och rikt med förstånd
utrustad, för honom / strävar från början likväl det onda
att rå på det goda; / men den som råkat att få den dåliga
sorten av kvinnor, / sorgligt blir livet för honom o. s. v.
V. 992 fF. har ett mycket svårt fel begåtts. Här talas orn
Jasons gifte med Medea, men H. har fattat v. 994 (i
grekiska texten 996) som apposition till subjektet i huvudsatsen,
varigenom i st. f. Jason införts dennes farbror Pe lia s niding en,
den trotsige, fräcke, vilken till sig fått hänfört det verkliga
subjektet Aisons son (= Jason), Värre är dock, att när
Aisons son (AloovtSïjç) återkommer som subjekt i v. 999,
översättaren råkat uppfatta ordet som feminint patronymicum
och hänfört denna n omina ti v som apposition till den
föregående ackusativen xoopvjv och tolkat: tärnan, Aisons dotterl
H. borde åtminstone ryggat inför uppgiften, att Aisons son
förde bort från hemmet Aisons dotter som brud! (I Anm.
till v. iooö förekommer emellertid den riktiga uppgiften, att
Jason var Aisons son och Pelias hans farbror.)
Jag övergår nu till Hymnerna. I 16 läser man om
barnaföderskan Rheia: genast till älven hon skyndade bort;
texten har: strax sökte hon ett vattenflöde (men något sådant
fanns ej i närheten). I 57 men, fast yngling ännu, du {Zevs)
drömde om stundande stordåd; oiiginalet säger: fast du ännu
var barn, hade du i allt en vuxen mans begrepp (förstånd).
I 65 väl jag diktar ock jag, men min dikt må dock vara
trolig! Första satsen ger ej den riktiga meningen: Om jag
skall ljuga, så vill jag åtminstone ljuga så, att jag blir trodd
eller i en hexameter : jag ville ej dikta upp, vad ej åhörarn
kan tro på. Skalden vill ej alls säga, att han verkligen
uppdiktar. II 6 predikatet är liksom i v. 8 imperativ, ej
indikativ: II 18 tystna, du bi’usande hav; originalet har \ till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
