Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Nat. Beckman. Vår skolas historia II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
hade rätt att gå med käpp. O. s. v. Förfin behandlar i detta
sammanhang penalismen, enligt Skara-etymologi av »pena», namnet
på en lärjunge i nederskolan. Den innebar subordination, i tur
och ordning. Lustigt var, att stutarne, kvarsittarne, behöllo sina
rättigheter ett år. Subordinationsbrott medförde uppkallning i den
högre klassen och handgriplig avstraffning. Trots detta var
förhållandet mellan »penor» och gymnasister gott, präglat av resp.
vördnad och välvilja. Förfin behandlar som en särskild art pennalismen
(obs. stavningen!), som förekom på gymnasiet och gällde »keddarna»,
gymnasisterna i lägsta gymnasieringen. Den jämföres med den
forna akademiska pennalismen. Under äldre tider skulle
keddarna väcka sina äldre kamrater och borsta deras stövlar. De
skulle utskriva eller — senare — låta på egen bekostnad trycka
disputationsteser och schema; först 1855 övertogs denna utgift av
skolkassan. En lustig plikt för keddarna var att vid »samlingar»
dansa dam. Sedan Skara 1878 fått en högre flickskola och
dambristen därigenom blivit avhjälpt, upphörde denna skyldighet.
Varje år firades den s. k. keddfesten, då keddarna bjödo sina
äldre kamrater på ett slags recentiorsfest, icke utan sprit. Dessa
tillställningar voro naturligtvis icke tillåtna, ehuru de icke alltid
blevo upptäckta. Lärarna visade en officiell okunnighet om
befintligheten av seder och bruk, som de alla kände väl till från
sin egen skoltid. Först Juhlin fick slut på keddfesten. Man
förstår förfins deklaration, att det är få ställningar i livet, som äro
angenämare än den att sitta i VII: 2 i gamla Skara i den
självklara ställningen som primus i förhållande till varje kamrat längre
ned i skolan.
Mest betydde emellertid solidariteten inom kamratkretsen —
som träffande jämföres med en fackförening och dess klassmoral.
Officiell klassledare var naturligtvis ordningsmannen, och den som
beklädde denna post VII: 2 var liksom en målsman för hela skolan
— det kunde t. o. m. hända, att han inbjöds till officiell
middag bland honoratioresl Numera välja lärjungarna själva sin
»talman». Osolidarisk handling bestraffades, i särskild högtidlig form
med »klassmörj». Det värsta brottet var att »skrävla» d. v. s.
skvallra. Mången pliktkollision uppstod härvidlag. Därnäst kom
tjuvnad. Förfin omtalar ett svårt fall, som tack vare klassjustisen
ledde till den brottsliges upprättelse, utan relegation och fläck på
hans rykte. Nu har pojkmoralen i fråga om tjuvnad blivit
slappare; i detta fall te sig forna tider med sina mera kraftiga
metoder överlägsna. Ett tredje brott var översitteri, d. v. s. sådant, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
