Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Svenska kyrkans historia utg. av Hjalmar Holmquist och Hilding Pleijel. Tredje bandet. Reformationstidevarvet 1521—1611 av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
heten förste minister. Sin och konungens kyrkopolitik klarlägger
han i sina statsskrifter. Brevet till Vadstena kloster 1524 och
Gustafs stora tal på riksdagen i Strängnäs 1529, som han
säkerligen utformat, höra till den svenska reformationshistoriens
viktigaste dokument. Vid hans sida stod trofast Olavus Petri, och
förf. ger en åskådlig karakteristik av honom, stödd på en analys
av hans många skrifter. Hans personlighet utgör »en egenartad
enhet av stark traditionskänsla och radikal reformationsanda».
Georg Normans verksamhet tecknas ingående: såsom teolog mera
melanktonist än lutheran, f. ö. med den tyska teolog-juristens syn
på sin uppgift. Hans plan till kyrkoordning är den första
sammanfattningen av den evangeliska läran på svenskt språk.
Bokens kanske yppersta del är teckningen av Laurentius Petri. Vid
sin utnämning till ärkebiskop var han blott 33 år, och hans
ställning var icke lätt gent emot konungen och Norman, men steg
för steg gör han sig alltmer gällande. Förf. finner en likhet
mellan Laurentius P. och Cranmer: hans fina öra för andaktens språk
och gudstjänstens höghet, det praktiskt religiösa och kultiska
intresset förhärskande. .Den svenska mässan 1541 vittnar om hans
musikaliska bildning och strävan att rädda över den gregorianska
sången i den evangeliska kulten. Hans skrift »Emot
dryckenskap» 1557, övers, från tyskan, är »vår första och ingalunda minst
betydande nykterhetsskrift».
Den unge ärkebiskopen fick från början lära att böja sig utan
att släppa taget, men steg för steg träder han allt närmare
händelsernas medelpunkt. Redan under sin första biskopstid arbetade
han på en evangelisk kyrkoordning, som förelåg färdig 1561 och
spreds i avskrifter och användes som rättesnöre, ehuru den icke
blev antagen förr än 1571 — 72. Den gav den svenska kyrkan en
särskild nordisk typ av reformation, lika avgränsad i sin egenart
från den tysk-lutherska, den kalvinska och den anglikanska.
Laurentius Petris långa livsverk hade krönts med seger, hans
kyrkoordning har blivit en huvudfaktor i det svenska kyrkolivets
historia intill våra dagar. Erik XIV:s kyrkopolitik får ett varmt
erkännande (liksom andra sidor av hans regering från nyare
forskare: Stille, Eländer). »Utan det erikska årtiondet hade kanske
reformismens och motreformationens framstöt under Johan III fått
en annan utgång.» Eriks regering är f. ö. den tid, då lutherska
prästhem allestädes i riket framträdde, med deras oerhörda
betydelse för det svenska kulturlivet.
Bland de många givande uppslag och nya fakta, varpå ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
