Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - C. A. Westerblad: Erik Noreen och Torsten Wennström. Svensk läsebok för gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Linnés prosa få ett — för en läsebok — rikligt utrymme sig
tillmätt. Hans konkreta, sakliga stil äger förvisso förutsättningar
att uppskattas av vår tids ungdom; man finner utdrag ur såväl
hans Öländska och Gotländska resa som ur hans Västgötaresa
och Skånska resa. Vad som bör medtagas eller icke i en läsebok,
kan nästan alltid bli föremål för diskussion. Om Oxenstiernas
poesi, såsom här är fallet, saknas, så ge emellertid utdragen ur
hans Dagboksanteckningar en ersättning, som ej är att förakta.
De äro både tidstypiska och tidsmålande.
Andra delens senare avdelning (II: 2) är den omfångsrikaste
av de fyra volymer, som läseboken omfattar, men så skall ock
denna avdelning representera den svenska litteraturen från Gustaf III
t. o. m. Almqvist. Utsovringen av det lämpligaste och
oundgängligaste i litteraturväg för skolstadiet har väl i huvudsak redan
förut blivit gjord inom de olika litterära perioderna, men om
också ett stycke förut återgivits i den ena såväl som den andra
läseboken och på så vis blivit någonting gammalt, hindrar det ej,
att den förnyade återgivningen kan medföra någonting nytt. Det
händer, att en ny text förklaring kommer fram. I många avseenden
är ju i 7 o o-talsspråket främmande för vår tid, och det skadar icke
att — exempelvis — få veta, att »varelse» kan betyda »existens»,
att »upptäcka» kan motsvara »röja» (II: 2, s. 108, Thorilds
inlaga, Stockholms-Posten 4 mars 1782).
Uti ifrågavarande avdelning (IX: 2) möta vi ej blott
gustavi-anerna och sengustavianerna utan ock romantiken i dess olika
faser, således — bl. a. — Atterbom, Stagnelius, Geijer, Tegnér,
Almqvist. Romantiken borde, tycker man, vara lika främmande
för vår tids litteraturläsande ungdom som någonsin den
gustavianska tiden. En gestalt som Stagnelius är väl också svårtydd för
unga sinnen, åtminstone om man tänker på den spekulation, som
uppbär hans idéliv och ger det dess stomme och resning. Hans
tankevärld blir väl i allmänhet föga mer än en minnessak och är
därför lätt förgäten vid ett examensförhör. Romantiken ligger
emellertid för visso oss germaner och nordbor i blodet, och en
del av dess produktion fängslar än i dag det unga sinnet. Ett
så romantiskt alster som Atterboms Lycksalighetens ö kan —
utdragsvis — läsas med intresse i skolan; åtminstone är det min
erfarenhet, och jag anser det motiverat, att utgivarna anslagit ett
betydligt utrymme åt detta sagospel. En annan romantiker,
Almqvist, är i många delar av sitt författarskap tilldragande för det
nya släktet, synes det mig. Vissa arbeten av honom kunna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
