Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Carl Dymling: Nathan Söderblom. Svenskars fromhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
2 2 1
Vid studiet av kyrkohistoria är det ytterst värdefullt att ha
att tillgå djupgående levnadsteckningar i en för ungdomen lämpad
och fängslande form. Särskilt på den svenska kyrkohistoriens
område ha vi lidit brist därpå. Ovanstående posthuma arbete
av ärkebiskop Söderblom, vari föredrag och predikningar från skilda
tillfällen blivit av hans efterlevande maka sammanförda, är ägnat att
i någon mån avhjälpa denna brist. Vi möta där skildringar av
Birgitta, Johannes Rudbeckius och Schartau. Av synnerligen stort
värde i dessa dagar, då modern teologi ställer sig fientlig mot allt
vad idealism heter, synes mig vara de bägge innehållsrika kapitlen:
»Tegnér och religionen» och »Från Geijers ungdom». En mystiker
av johanneisk typ skildras utförligt, nämligen »Waldemar Rudins
inre liv». Särskilt intressant i denna skildring är avdelningen,
som handlar om »Andeuppenbarelser». Rudin kom i beröring
med spiritismen, men denna betydde enligt förf:s mening
ingenting för honom, då han var sjuk eller stod inför döden. »På
avstånd fattades han lätt av intresse för dylika företeelser, men då
han fick närmare beröring med spiritismen, förnam han, enligt
säkert vittnesbörd, i regel det andligt svaga hos dess
representanter.» Världsfrämmande vandrade Rudin bland människorna.
»Om universitetets jubelfest 1877 och sin promotion under
densamma har han endast orden: Vanitas Vanitatum.»
Värdefulla äro även de bägge framställningarna om
»Strindberg och religionen» och »Vid Gustav Frödings bår». I den
senare säger Söderblom bl. a: »För hans kallelse märkligast blev
det förklaringens ljus, som hjärtligheten genom humorns prisma
kastade över människornas ömklighet och tröstlösa vanlighet. Det
kunde vara en klar solglimt eller ett halvt spefullt, halvt
överseende leende eller en djup barmhärtighet. Den, som lärt oss
att se storhet i det ringa och förbisedda, och se skönhet i det
vardagliga, ja även i det brustna och fläckade — att ’rosor i
ett sprucket krus är ändå alltid rosor’, han har givit oss en god,
en himmelsk hjälp.» I nära anknytning till denna tankegång
säger Söderblom: »Pessimism och optimism giv mig icke, men
låt mig av hjärtats humor min beskärda del få!»
Varmt anbefalles boken åt alla vänner av kristendom och
idealism. Den avser ej att skildra svensk fromhet (någon speciell
sådan finns ej) utan vissa framstående svenskars fromhet. Och
med sådan fromhet bör ungdomen framför allt bli konfronterad.
Carl Dymling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
