Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gösta Langenfelt: Språkens klangskönhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
GÖSTA LANGENFELT
ket är bekant för varje språklärare, franska språket skickar fram
sina stavelser liksom genom en hackelsemaskin, eller kulspruta,
vilken företeelse sammanhänger med språkets jämna och likvärdiga
tryck på varje stavelse och står i skarp motsats till det flytande
talet i germanska språk, där endast vissa stavelser uppbära
trycket, medan de andra förbli obetonade. Hagberg översätter: »Säg
nåd; på modersmål det heter så; Det franska slisk vi ej förstå
oss på» och är i gott sällskap med tysken Schmidt, utgivaren av
Shakespeare-Lexicon, och andra kommentatorer, som här vilja se
»affekterad».1 Det som åsyftas är hertigen av Yorks uppmaning:
Speak it in French, king; say, »pardonne moi», som hans gemål
förtrytes över. Är månne Hagbergs »franska slisk» en återklang
av den från Tegnér och andra nedärvda uppfattningen om
fransmännens tal ? Denna kuriösa betoning i engelsmännens öron
kommer också fram i James Shirleys dikt »Häng sorgen och kasta
bort bekymren» från de första stuartarnas tid, där några rader
lyda: »Ge mig vin, ge mig en flicka, och låt hennes papegoja
snacka franska.» Varför just en papegoja och just franska?
Naturligtvis för att smäda, för att få ett rim (wench: French), men
också för att antyda den staccatopräglade pronunciationen i
franskan. Bland andra tidiga kritiker av franskans uttal befinner sig
också Haughton, som i Englishmen for my money (1597)
anspelar på franskans ord för ja och därmed har en billig vits: »grisar
och fransmän tala samma språk, awee, awee». Samme Shirley,
som nyss citerades, måste på ett annat ställe (The Lady of
Plea-sare, 1635) helt motvilligt erkänna, att franskan har sin tjusning:
»det finaste språk för damer att visa sina tänder i». Detta, att
kvinnor tala främmande språk och därmed locka åhöraren till
uppskattning av det, är en gammal kliché i resonemangen om
1 Thomas Wilson (1553) använder chop: »Den som nyss kommer från
Frankrike, brukar tala fransk engelska och aldrig blygas över saken.
Another choppes in with Angleso Italiano», i vilken senare sats chop kan
översättas med ’hugga in’, ’skära igenom’, ’hacka fram’. Tvång att
översätta chop ’stoltsera’, ’snobba’ föreligger ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
